Igen

Å så händer det igen. Att den stora sorgen, rädslan och oron slår ner som en bomb. Trycker ner mej djupt i soffan. Får mina ögon att tåras. Gör det svårt att andas...

Ena syrran berättade idag att hennes son varit så glad efter att han träffat storasyster för några veckor sedan. Att se henne så glad. Att se henne springa omkring. Han andades ut liksom... "Nu är hon frisk!"
Han har det inte lätt. En kusin med Wilms tumör. En nära vän med leukemi. Och en mormor som just gått bort i sjukdomen med stort C.

Det är konstigt att hans utandning gör mej så sorgsen... För mej är hon inte så frisk...för mej är hon fortfarande MIN dotter som fick en dum knöl. Tänk om jag också kunde andas ut...

Medlar

Läxar upp en i min närhet som inte tar emot hjälp som erbjuds. Bara för att den inte kommer när hon vill och på det sättet hon vill.
Känns det igen? Ja, det kunde ha varit mej själv jag skriver om...
Tänker att det är tur att man kan försöka lära sej av sina egna erfarenheter och använda dom för att ev göra livet enklare för nån annan.
Kör med raka rör och pratar med både den "hjälpsökande" och med den "presumtiva hjälparen". Tänker inte gå bakom ryggen på nån av dom. Vill ju vara till hjälp när kommunikationen brister och det blir missuppfattningar. Båda två läser av den andra på ett negativt sätt. Båda två "hör fel". Visst är det märkligt... Dessa missförstånd gör att en tredje part kommer i kläm. Å så ska det inte vara!

Socialt samspel. Visst är det intressant!

Lillebror sjunger

Har en CD-skiva med olika barnsånger. Igår hittade lillebror en ny favorit. Till slut önskade jag att det hade funnits repeat på spelaren, för han ville lyssna om och om igen...
"Nu drar vi ut på rövarstråt, ja vi ska ut och röva..."
Han var helt lyrisk! Sa om och om igen "Mamma, dom e sö-övaje!" Sjörövare, alltså :) Allt sånt är populärt. För sjörövare har ju pistoler, svärd och knivar...vapenfantast som han ju är... Blir alldeles matt på hans fixering (som aldrig tycks ge sej!) men älskar när han sjunger. Han ÄLSKAR att sjunga.
Beställde genast CDn med alla sångerna till sagan. Och lade också till Klas Klättermus. En till gammal cooling!

En annan favvo är Hajarna, som ju slutar: "Å det kom bloooood!"






Igår introducerade syrran en ny sång. Stor succe som har sjungits i dagarna två:
"Ingen tycker om mig...ingen vill ha mig ...
för att jag gillar mask!
Schluuuurrrp
Långa och slibbiga, korta och klibbiga,
ligger dom i min ask!
schluuuurrrp
Jag biter av dem huvet, suger ur dem slemmet
kastar sedan skinnet bort!
schluuurrrp
Ingen tycker om mig...Ingen vill ha mig...
Men åååååå vad mask är gott!
schluuurrrp"

Storasyster...

Det märks så väl att storasyster börjar bli äldre. Mer tankar och funderingar.
Tror hon blivit väldigt berörd av att vi snart ska till UA igen. Hon har pratat mycket om dumma knölen senaste dagarna.

Hon funderar på om den verkligen är borta. Varje gång hon bajsar säger hon: "Nu kanske det sista av dumma knölen kom ut."
Hon säger att hon är orolig. Tänker på döden. Undrar om hon kommer dö om dumma knölen kommer tillbaka.
Ikväll pratade hon om det igen. Tröstar, uppmuntrar. Vi pratade om att då blir det mer "guld-medicin". Men då spyr man ju... "Men det är ju bättre att spy än att dö!"

Hon pratade om att innan hon blev sjuk visste hon inte att sjukhus fanns. Bara den lilla sjukstugan i "byn". Men nu vet hon...

Hon pratade om att hon minns hur jag brukade klippa hennes långa hår. Så långt hår ska hon ha igen. Jättelångt! Det har hon bestämt! Härom kvällen blev hon jättelycklig när vi busade och jag kunde dra henne lite i hårstubben. Tänk att nån kan bli glad av att bli luggad!?

Så mycket tankar i ett ungt huvud... Jag undrar hela tiden hur mycket som cirkulerar? Hur mycket oro det finns som hon inte kan sätta ord på?
Det enda jag kan göra är väl att vara uppmärksam på alla hennes försök till att ventilera och låta henne göra det. Prata prata prata
....älskade unge...

En kommentar på bloggen

Blir glad och varm i hjärtat när det dyker upp kommentarer från okända där ute i cyber.
En till Wilmsdrabbar har gett sej tillkänna. Tack!
Så här skrev hon:

Hej Tigrinnan, läser din sida och känner så starkt för dig och dina små. Förstår den oro du har och som du säkert alltid till viss del kommer att bära med dig. Jag är en 51-årig fd Wilmspatient. Som 2 åring opererades vänsternjure bort. Jag fick även metastaser i lungan. Behandlades massivt med cytostatika och strålning. Tror att de doserna skulle kunna bota en elefant idag =). Jag blev frisk. Långsiktiga biverkningar fanns inte riktigt på kartan då, överlevnaden var inte så stor på den tiden. Otroligt vad behandlingen av barncancer har utvecklats till det bättre på alla sätt och vis. Har så mycket minnen från den tiden. Mest obehagliga. Jag gick på efterkontroller lång upp i vuxen ålder, vilket jag tyckte var bra. Har idag 2 vuxna underbara döttrar. Ska också bli mormor om några veckor, helt otrolig härligt. Önskar er allt gott. Svarar gärna om du undrar över något.

Tänker på hur mycket en sån här sjukdom påverkar. Du Anonym, som skrev detta, är snart mormor (grattis!) och lever fortfarande med tankar om din sjukdom. Tänk va...Blir alldeles tårögd och berörd. Någonstans hoppas jag ju att vi kan lägga detta bakom oss. Men jag förstår ju att det inte går att helt göra det. Aldrig någonsin..

Jag har av en vän hört talas om hur behandlingen var "förr". Min vän har en kusin som insjuknade på 70-talet (? tror jag). Hon överlevde också. Men behandlingen var "brutal"... Man får verkligen vara tacksam att forskningen går framåt.

Du nämner långsiktiga biverkningar och avsaknad av kunskap om dessa. Har du upplevt någon biverkning? Med tanke på "elefant-doserna" du fick.
Det dom pratar om för min dotters del är tillväxten och ev påverkan av strålningen på några ryggkotor. För detta kommer hon gå på kontroller till hon är 18.

Metastaser på lungorna. Försvann dom med behandlingen eller opererades detta också?

Skönt att höra att du har barn. Man blir ju lite orolig för att det ska bli krångel med sånt... Njuren sitter ju i alla fall i närheten av området som ska producera avkommor. Jag tänker ibland på om strålningen påverkat livmoder/äggledare.

Mycket tankar...dålig fokusering...återkommer kanske med flera frågor.
Tack för att du berättade!
KRAM!

Lillebror...

Är ledsen och undrar om lillebrors utbrott aldrig ska ge sej. Han är omöjlig...
Hade varit "sån" på dagis idag. Pangat på allt och alla med allt som kan användas som skjutvapen. Slagit en fröken med en spade.
Väl hemma fortsatte utspelen...
Vad gör man??
Har fått en inbjudan att anmäla intresse för föräldrautbildning. Lära sej verktyg för att undvika bråk och konflikter. Kan det vara nåt?? Ska nog kolla upp vad det går ut på...

Första mötet

Alla som är arbetslösa erbjuds en jobbcoach. Eller erbjuds är nog fel ord...det påbjuds...det ska vara så helt enkelt. Man ska ha en jobbcoach. Men man har möjlighet att välja vilken i alla fall. Från en lista.
Jag valde en driftig egenföretagare från "byn". Tror att hon har de bästa möjligheterna att coacha och hjälpa hitta. Vi får väl se... Allt ligger ju inte bara på henne. Självklart inte. Men skönt att få bolla tankar och funderingar med en "oberoende" part i alla fall.

Vad vill jag?
I en perfekt värld, utan restrektioner och pengabrist... Då skulle jag såga, snickra och måla. Göra vackra saker. Och leksaker. I en perfekt värld skulle jag kunna försörja mej på nåt sånt. Surt att bli hindrad... Men drömma får man ju...

Beställer tågbiljett...

...och plötsligt blir allt för verkligt igen. Oron kramar tag runt hjärtat. Tänk om...
Den 12e maj ska vi till UA för den första 3-månaders kontrollen.
Jag och storasyster åker själva. Exet tyckte inte vi behövde vara två. Han känner sej lugn tydligen. Det gör väl egentligen jag också. Då och då i alla fall. Då och då inte...

Om man har....

...en lillebror är chansen stor att man kan få vakna runt halv fyra på natten till ljudet av hans ljudliga stämma...
"Sjörövar Fabbe, farfars far, e minsann en sjusärdeles karl...." fast på 2½-åriska...

Jag är glad att vi (läs: jag) bestämde att dagen ska spenderas hemma efter helgens sjå. IBS-magen är i olag. Riktigt olag. Å ännu en gång fattar jag inte vad jag ätit som blivit så fel??

Tröttare...

Vet inte vad det är idag...men jag är dödstrött...helt slut.

I morse trotsade jag allt bättre vetande och åkte på auktion med barnen. Hade ingen barnpiga och jag ville dit! Så det var bara att dra med dom. Men...ja, det gick väl bättre än väntat. Men vi var bara där i snudd på en timme. Åkte därifrån innan vi blev osams. Korv och godis matades i så länge det gick. Men godis betyder ju också energi...extra energi i en redan energiskt lillebror. Ja, resultatet blev ju som väntat. Men han var jätteduktig. Faktiskt. Å storasyster vågade gå till cafeterian och köpa en dammsugare alldeles själv! Hon sken som en sol när hon kom tillbaka. Börjar bli så stor... *stolt mamma*

Sen följde jag syrran och plockade ihop de kläder/grejjer som inte blivit sålt på loppiset. Det var en hel del som fick följa med hem igen. Men en liten hacka blev det i alla fall.

Det blev hämtmat från thai-restaurangen. Vi mumsade i oss den ute på verandan. Riktigt varmt och skönt var det. Den är ju typ inglasad, fast med ingången utan dörr. Så det blir ju lite av en bastu där inne när solen ligger på. Riktigt mysigt hade vi det.
Hann också vara ute en stund och leka innan Bompa.

Nu väntar jag bara på att det ska bli lagligt att gå till sängs. Fast det är väl i alla fall jag som bestämmer när det är lagligt!? Kvart över 9. Det verkar som en bra tid. Go'natt!

Trött...

Igår kväll åkte vi alltså till mamma. Kom dit ganska sent - barnläggningssent. Men allt gick bra och dom somnade utan knussel. Delade säng med lillebror = dålig sömn. Han är som en propeller om nätterna.

Vi kom igång med huggningen strax efter kl 10. Arbetsledaren (brorsan) var lite trött...så är det att vara på "frining" på annan ort! :)
Styvfar hade varit snäll och huggit dagen innan. Välkommet! Dessutom fick han leka med sin älskling - skogsmaskinen.
Nu är det bara att fixa nån som kan köra hit allt också. Inte riktigt än dock - backen är för mjuk än.
Har pratat med pappas kusin om att få allt sågat och klyvet. Sen är det bara att hoppas att veden räcker...

Barnen har lekt hela dagen ute i skogen bakom huset. Gått upp och ner i backen och plockat gamla lingon, som lillebror och hunden ätit.
Kusinerna var ju också på plats. Dom har lekt jättebra hela dagen.
Minns hur jag själv lekt där i backen bakom ladan. Hur spännande det var där bland stora träden. Precis som det ska vara!

Är helt slut i hela kroppen. Och benen är fulla av stora blåmärken. Snyggt... Nån huggare på heltid ska jag då aldrig. Uscha så drygt! Å ändå drog jag ju bara ihop - nån motorsåg vågar jag mej inte på! Aldrig! Förstår verkligen att exet gick ner så mycket i vikt när han var i Småland och högg efter stormen Gudrun!

Dockvagnen gick hem! Storasyster blev alldeles lyrisk! Det blev en provtur runt ägorna direkt.
Å lillebror hittade sin motorsåg och skruvdragare m.m. som jag plockat fram.
"Åååå va mycke nya grejjer du köpt, mamma!" Kort minne på lortungar! Det är ju saker dom haft, men som varit undanstoppade ett tag. Bra för plånboken i alla fall :)

Virvlar runt

Städar huset och förbereder mej för helgen. Har satt upp nya gardiner i vardagsrummet och det blev riktigt bra. Vårigt liksom. Men jag trotsade alla "gamla måste-regler" och putsade inte fönstren! Och jag kopplade på borsten på dammsugaren och dammade med den. Bättre än ingen damning alls, eller hur!?

Har lovat att framåt kvällen följa syrran och lämna in alla kläder och saker hon ska sälja på helgens barnloppis. Hoppas också få en bit tårta, eftersom hennes sambo fyllt år.

Sen blir det att hämta barnen och åka direkt hem till mamma. Imorron ska jag och brorsan hugga. Ved behövs ju om man inte ska frysa eller få tunn plånbok. Det verkar som brorsan tror vi ska hinna allt på en dag. Jag är tveksam... Vi får väl se.

Klockan är nu 13 och jag har fortfarande inte kommit ur sovtröjan. Kändes inte som prio ett eftersom jag har virvlat runt i hela huset. Det får bli en dusch och byte till vanliga kläder om en stund. Snart...

Undrar när jag ska få tid att fixa sängförvaringen... Vill ju göra det nu helst. Men det får väl bli ett projekt för nästa barnfria vecka.

Nu lite kaffe!

Shopping!

Tog bilen och drog iväg till närmast "stad".
Lång shopping-lista skriven. Sånt jag måste ha och en del "o-måste".

Det blev en hel del på Dollarstore (me love!) och uppfyllning av kaffe-förrådet på ÖB (Nescafe' Redcup, för er som ev glömt mitt favvo-märke). Mot bättre vetande köpte jag också såpbubble-svärd. Den vapenfixerade lillebror'n kommer väl bli överlycklig...

Sen drog jag iväg till dalahäst-byn. Tänkte att NU ska jag köpa sånna där otäljda hästar som jag tänkt på så länge. Av en ren tillfällighet var idag dagen då deras hemma-täljare varit dit för att hämta nya ämnen. Alltså fanns inga att köpa! Är det inte min otur, så säg! Jag blir knasig! MEN, det finns en täljare på lagom avstånd. Granne med exet! Dit kunde jag åka och säkert få köpa, tipsade dom mej om. Will do!

Nästa stopp Återbruket. Impulshandlade en bokhylla för 120kr. Eller det var bara underdelarna till en bokhylla. Projekt sängförvaring kan alltså inledas!

Jysk nästa. Studsmatta = många stora paket att frakta. Och så köpte jag kuvert-underlakan. Ska testa om dessa funkar bra. Att bädda barnens säng är ingen lek. Tror att kuvertlakan underlättar. Vi får väl se...

Just idag älskar jag min bil! Fäller man ner sätena blir det MYCKET utrymme där bak! Jättemycket! Shoppingen i utkanterna av "staden" gjorde att jag utfärdade köpstopp och fick vackert styra bilen mot hem. Fick alltså inte utnyttja rabattkupongerna på Lindex och Kappahl :(
Kände mej som en Sälenturist eller ev en packås(n)a när jag åkte hem. Proppfull bil!

Godkänd!

Nu då äntligen har bilen klarat besiktningen! Äntligen!
Snäll besiktningsman påpekade att jag hade nåt fel på ena framlampan. Nåt jordfel. Han försökte till och med rätta till det, men brände fingrarna på varm, nästan avbrunnen kabel.
Så det var att styra bilen direkt till närmsta verkstad för kabelbyte.

Totalt:
Balk + rostlagning = 2065kr
Spindelleder + byte av dessa = 1190kr
Ombesiktning = 200kr
Kabelbyte = 238kr
Summa: 3693kr
Dessutom har jag bokat in ett kamremsbyte...ett nödvändigt ont...så summan kommer snart växa...

Jo då...det är roligt nästan jämt...
Så imorron ska jag tröstshoppa i närmsta stad! Som balsam för själen!

Hej, mitt vinterland

Aprilväder....
Å snart ska jag ut å slira med sommardäck.
Verkstan nästa! För att äntligen få spindellederna bytta - ombesiktning senast imorron.

Fyndar!

Åååå va nöjd jag är! Länge har jag kikat efter en dockvagn. Dom nytillverkade passar inte riktigt min smak. Senast i morse surfade jag Blocket och fick se en annons med flera gamla vagnar. Men på tok för dyra. Typ 400kr och uppåt!
Åkte en tur till byn för att äntligen lämna in ett antal påsar med kläder till Marta&Maria (biståndsverksamhet i kyrkans regi).
Sen drog jag en repa upp till Ta-tillvara. Det första jag ser när jag stiger innanför dörren är VAGNEN!!! Och den kostade bara 50kr!!!
Fyndade också två fula tavlor men med fina ramar för 10kr styck.
Jag ler fortfarande.

Vårstädar

Dagens uppgift: städa verandan.
Bort med allt skräp som samlats under vinter. Allt skräp från ved och annat. Passade på att möblera om också. Det blev så fint och luftigt att jag varit ut flera gånger och bara tittat :)
Och så har jag äntligen tagit ner påskgardinerna...var väl på tiden...

Är fortfarande väldigt trött i kroppen. Slak. Ser ut som en zombie...

Tömde kameran och hittade den här bilden från förra veckan
Kvällsmys framför Bompa. Lite kill-i-håret.
Inte ofta dom myser så nära varandra utan skrik...

Å så lite videkissar och solsken :)

Wilms tumör

Jag har inte skrivit så mycket om "dumma knölen" på slutet.
Den är ju borta nu. Säger dom.
Jag tänker mycket på det vi gått igenom. Hela tiden faktiskt. Skillnaden är att vi nu inte lever mitt i kaoset längre.
Sjukhusbesök var tredje månad. Nästa gång i slutet av maj. Allt känns längre och längre bort. Men nära.

Varje gång jag ser storasyster känns allt nära.
Sondslangen påminner.
Hennes korta stubb påminner.
Det stora ärret på magen påminner.
Porten påminner.
Antibiotikan påminner.
Droppställningen påminner.
När barnen varannan vecka inte är här påminns jag om hur orolig jag är...fortfarande...

Såg precis en debatt på TV om att blogga om sjukdom. De pratade om sånna som har cancer och bloggar om sin kamp. En del ända in i döden. Debatterade om detta är bra eller inte.
En psykolog pratade om att man i en del av "processen" har ett stort behov av att dela med sej - prata om det eller skriva om det. Hitta andra. Finna stöd. Men att det sen oftast kommer en annan fas, när behovet är fyllt liksom.
Jag vet inte riktigt vart jag är i detta. Just nu finns ju inte så mycket att ventilera. Dagarna går. Storasyster är frisk och vi hoppas att det så förblir.
Ändå är detta något vi levt med. Lever med. Vår dotter har haft en dödlig sjukdom. Cancer. Det är fortfarande ofattbart...

Tänker på er alla, ni Wilms-mammor, som hittat mej tack vare bloggen.
Känner att jag varit dålig på att hålla kontakten med er. Men ni har i alla fall kontakt med mej, här.
Tänker mycket på er. Undrar hur det går för er. Men ändå mailar jag inte och frågar. Kommer mej inte för. Hör gärna av er och berätta. Om ni vill. Självklart bara om ni vill.
Ett tag hade jag så mycket energi. Sån vilja. Tänkte att jag skulle försöka vara drivande i att hålla kontakten. Men nu finns inte orken. Har inget driv liksom. Men jag hoppas ni förstår. Det är inte för att jag inte vill... Avstånden oss emellan är ju också ett hinder. Tänk om man hade kunnat träffas regelbundet. Det hade varit givande, skönt.
Jag har nu lite smått fått "lära känna" 3 andra drabbade och en fjärde har nyss tillkommit (hoppas du mailar och berättar mer!)
Vi får försöka finna tröst och stöd i varandra så gott det går. Stor kram till er alla!

Jag är så glad att jag började blogga - om än lite sent under vår "resa". Men det har gett så mycket. Och jag har hittat så många andra bloggande mammor som går igenom detsamma som jag, även om deras barns cancer-sort inte är densamma. Känslorna är samma och likaså upplevelserna i mångt och mycket. Man förstår varandra.

Däckad...

Dumpade en kläder och skor hos syrran. Hjälpte till att prismärka och storlekssortera allt.
Sen lagade hennes sambo mat åt oss...hämtpizza :) Vet inte när jag åt hämtpizza senast...ganska gott, men inte som hemgjord.

Fick sen stopp på bilen på rätt ställe. Nej, den gick inte sönder. Jag lyckades komma ihåg att stanna den där en betalning skulle göras. Hos rostfixar´n. Tusen kronor minus på kontot. Och mer ska det bli... Upprepar: BILFAN!!!

Är nu helt däckad. Huvudvärk och täppt näsa. Helt slut. Mer förkyld än jag tror kanske...ingen ork över huvud taget.

Svårt!?

Ska det vara så svårt!?
Att städa alltså. Bland barnens leksaker.
Min mamma, "gammal" förskollärare, försöker säga till mej att det inte behövs så mycket. Att man hellre kan byta ut grejerna med jämna mellanrum.
Så jag försöker.
Svårt!

Tänker: "Dom tycker ju om att bygga torn, bygga lego, leka med låtsas-maten, klä ut sej osv..."
Då blir det svårt att plocka bort saker....

Tänker: "Jag vill ju inte att dom ska bli "hindrade" att leka om sakerna är borta"
Då blir det svårt att plocka bort saker....

Oftast brukar jag ha lyckats städa undan liiite. Ev kasta bort sånt som är trasigt. Men det mesta blir kvar...

Ska ta ett ryck till och vara sträng på mej själv. Inte dör dom om det under några veckor inte finns klossar att bygga med eller bilar att köra med. Eller...? NEJ, det gör dom inte!

Röj

Rensar, röjer, tvättar, snorar och nyser.
Och jag tror faktiskt tand-j***ln börjar lugna ner sej. Har sovit hela natten. Inte hänt sen i måndags.

Nästa helg är det barnloppis. Ska inte sälja nåt själv. Men blev faktiskt lite inspirerad att rensa ibland kläderna. Det behövs! Det trista är att det verkar bli tomt i lådorna... Det jag inte ska ha kvar ska till syrran, så får hon göra vad hon vill med det - sälja eller ha kvar. Jag orkar inte hålla på med nåt loppis just nu. Försöker alltså vara snäll storasyster :)

BILFAN!!!

Får äntligen hjälp med att byta spindellederna på bilen.
Pappa huserar ute i garaget i 1½ timme. Sen kommer han in. Jag ler förväntansfullt. Äntligen klar!
Men NEJ!!! Det är en bult som inte går att få upp. Dessutom är det fel mått på spindellederna och de passar alltså inte!
GAAAAAAHHHHH!!!!!!
Nu har han åkt för att beställa nya. Alltså blir det inte klart nu i helgen. Och bilfan måste in på verkstan för att bli fixad. Ombesiktning senast nästa torsdag.
Underbar dag............................

And the winner is...

...me...
Har ännu en gång lyckats inta förstaplatsen på sämsta-mamma-listan.
Tur man är konsekvent i alla fall...
Det enda konstanta är kaos...

Näsan brinner

Hatar rinnsnuva! Berget med snorpapper på bordet framför mej växer...och näsan blir mer och mer öm...
Tur det finns mjukt papper i kartongvis i detta hem.
En av livets nödvändigheter: Snorpapper i kartong. Företrädesvis av märket Kleenex - om kassan tillåter. Just nu kör vi billigare varianten. Därav den snart rödskimrande näsan...





Annars älskar jag barnens nya sånger:
"Å nej å nej, kan ingen rädda mej. Å nej å nej, han gör oss till pastej..."
eller
"En drake, en drake, jag svääär jag såg en drake..."
eller
"...de gör ja meee, ja älskar deeej..."

För tillfället är det alltså filmen "Peter och draken Elliot" som gäller. Me love!!!! Fick jaga länge innan jag fick tag på den på Blocket. En av mina gamla favoriter.

Det är ingen lek...

...att ha svinont i den förbannade visdomstanden samt omkringliggande tänder. Samtidigt som snoret börjat rinna ur en täppt näsa. Å så har jag ont i örat också. Kanske tanden som känns ända in i örat?? Ev lite feber. Men den hålls i schack av alla piller jag stoppar i mej i varierande mängd var fjärde timma.
Gnäll gnäll gnäll och gnissel...

Tvångsvilade med barnen på em.
Under tiden hade vi tydligen haft besök! Pappa hade varit hit och bytt däck på min bil. Me like!
Han hade kikat in och sett att vi sov allihopa.

Lillebror har varit stora skräcken hela eftermiddagen...
Men han är snygg i alla fall! Premiärbesök hos frisören idag för att fixa till en riktig frisyr. Han var så duktig och satt stilla som ett ljus hela tiden. Liiite skruvigt blev det alldeles på slutet. Sög snor från läppen och åt hår... smaken är som baken...

Storasyster har bara fått slangmat varannan natt denna vecka. Vi ju håller på att dra ner på maten. Och nu har jag slut slangar. Kom överens med exet om att vi kör varannan natt tills vi har slut på de vi har. Tror han sa han har 4 kvar. Sen avslutar vi nattmatningen och ser vart det bär iväg på vågen.
Imorse försökte jag få henne att ta antibiotikan i tablettform. Vi hade pratat om det i två dagar - förberedelse är för henne A och O. Men när det kom till kritan gick det inte. Ingen skada skedd, men hade det gått hade vi kunnat dra ur slangen helt när sondmatningen är avslutad.
Tror vi skulle hålla på med antibiotikan till nästa återbesök - i slutet av maj. Så det är ju ett tag kvar.

Jaha...undrar om jag ska skrapa ihop ork att släng några lortungar i duschen då...
Bye for now!

Ouch

Jätteont har jag. Det värker i hela tandraden på höger sida. Bannade visdomstand...
Alldeles svullet och ömt längst in runt tanden.
Ömmar så jag har svårt att gapa. Det enda positiva är att det är svårt att äta...kan det vara värt det kanske? Om jag har ont i några veckor eller så...hmmm...
Poppar piller så mycket jag törs.
Fick tipset att krossa värktablett och lägga direkt på tanden. Men...smaken då?? Hua....
Inte svullen på utsidan. Förhoppningsvis ger det sej snart. Dag 2 nu. Vill INTE till tandläkaren mer än jag behöver...

Pojkvän?

När jag hämtade storasyster på dagis idag började hon direkt prata om en pojke.
"Han som satt där å grävde. Såg du han? Han känner jag. Han gick på mitt gamla dagis. Han är min pojkvän. Vi ska leka imorron också."
Pojkvän!!!??? Men hon är ju bara 4½, så jag hejdade mej lite och frågade lite mer. Jo, en pojkvän är en vän som är en pojke. Bara så. Bara det. Men jag blev så full i skratt.

Som info till Mobykulla, kan jag berätta att det är A, kompisen till din kullas "gamla" (?) kärlek. Så nu kan våra små kullor dubbeldejta i sandlådan! Härlä! =)

Idag tog vi sovmorgon. Men jag vaknade tidigt av solen som sken mej rakt i ögonen (måste införskaffa hissgardin/rullgardin!) och upptäckte sängsällskap. Storasyster.
Varje natt sen i fredags har en eller två ungar kommit. Brukar aldrig hända....Undrar om det är nåt särskilt dom är i på nätterna...?
Lillebror var trött. Halv 8 skakade jag liv i honom. Trodde nästan han höll på att få feber, för han var så blasé och trött hela morgonen.

Leverans till dagis lagom till lunch.

Sen vänta på mötet jag skulle på, arrangerat av Arbetsförmedlingen.
Jag fick hänga i kusins hus medans jag väntade, eftersom inget syskon gick att uppbringa. Ingen hemma någonstans!?
Det visade sej att det inte var nåt möte, utan mer som en mässa. Info om/av alla de jobb-coacher som erbjuds. Alla ska visst ha en nuförtiden. Jag tror i alla fall att jag har valt en nu. Sen får vi se imorgon om jag får min "vilja" igenom. Möte med min handläggare på AF står på schemat för morgondagen.

Det blev bättre!

En mycket bättre dag idag! Det tyckte vi allihopa.
Dagis en stund, sen iväg för att köpa födelsedagspresent till morfar. Den valdes ut under allvarlig koncentration. Till slut blev det ett jättefint porslinshjärta, men det höll på att bli en häst... :)
Vi åt medhavda maten hos morfar och fikade sen tårta innan hemfärd. Hade hoppats de skulle somna i bilen, men inte...
Eftermiddagen förlöpte dock utan större insidenter. En liten olycka i rutchkanan bara, så det kom bloooood!
Trötta barn på kvällen. Kl. 19.20 var det bara jag kvar som var vaken. Me like!

Spindellederna till bilen är nu uthämtade och betalda. Inväntar nu byte av dessa...
Och så har jag hört att man måste byta däck!!! Hade jag inte en taaanke på!?

Planerar bättre morgondag

Imorgon ska det planeras. Eller jag planerar väl redan nu. För imorgon ska vi ha en bättre dag.

Barnen var på dagis på förmiddagen.
Redan när vi kom hem och jag höll på med lunchen, började lillebror visa hur resten av dagen skulle se ut. Han var sååå trött. Bara skrek och grinade. Allt var fel.
Han har väl haft sina ljusglimtar under em, men det har varit mycket gråt. Mycket...
Vi var ute länge. Min förhoppning var väl att det skulle vara bra för oss på alla sätt och vis. Men...ja, jag vet inte riktigt vad...

Imorgon ska vi äta lunch i "byn" innan vi åker hem. Då somnar dom förhoppningsvis en stund i bilen. Det behövs. Här hemma är det omöjligt att få dom att sova numera.



Lillebror påväg nerför kanan i maklig takt.
Storasyster vill att det ska gå fort, fortare, fortast. Hon preppade med en snöhög för bättre glid. Det lyckades kan jag meddela :)

Sväljer...

...stolthet och surhet och be ännu en gång om hjälp av den som "lovade".
Nu är delarna beställda. Ska komma imorron. "Jo men det är klart jag fixar det!"
Jag har bokat back-up i helgen. Eventuellt kan jag också be rost-fixar'n på mina bara knän...
Vi får väl se...

Mantra

Jag är tacksam
Jag är tacksam
Jag är tacksam
Jag är tacksam
Jag är tacksam
Jag är tacksam
Jag är tacksam
Jag är tacksam
Jag är tacksam
Jag är tacksam
...........................................grrrrrrrr.................

Plupp

En jättebra dag!
Lillebror har varit härlig och inte haft ett enda utbrott. Inget stort som fick mej att tappa fattningen i alla fall :) Och 4 klistermärken har han satt på pottan!

Promenerade till affären och köpte lördagsgodis. Var ju så illa tvungen efter gårdagens gråt och tandagnissel. Jag hade ju (råkat!?) tömt storasysters påskägg på choklad. Tänkte det var "rätt" unge att plundra eftersom hon ju i stort sett aldrig äter godis. Bara ett par bitar ibland. Men...nu blev hon helt förtvivlad!

Varit ute både på för- och eftermiddagen. När solen tittade fram var det verkligen vårvindar friska. Men på em var det skönt. Fick en blixtvisit av syrran med familj som varit på "bil-shopping" i närbelägen större "stad".

Apropå bil fick jag ikväll besked att min är färdigsvetsad. Och hemtransport är fixad. Pappa och sambo ombesörjer detta under morgondagen. Nu är det bara spindellederna kvar...

Dagens enda utbrott stod jag själv för. När jag skulle diska gav den nästan nyinköpta diskproppen upp! Sist höll jag på en kvart innan den höll tätt. Men nu gick det bara inte! Många oförskämdheter rullade över mina läppar!!!
När jag lugnat ner mej kom jag på att jag ju faktiskt inte är tappad bakom nån vagn. Man har väl seglat förr, liksom. Till exempel spenderat tid i nån primitiv stuga. Diskade i en balja helt enkelt! Dessutom var det en balja som länge blängt på mej och velat bli ordentligt ursköljd, så det blev ju två flugor i en smäll!
Tänk vad lite det behövs för att bli förbannad!? En liten plastplupp... Fast det kanske bara är jag...

Full fart igen

The kids are back! Gasar upp farten till 120 igen.
Exet var snäll att skjutsa hit dom, eftersom bilen ju saknas.

Började med en smäll. Storasyster tvinnade omkring på köksstolen så hon ramlade/gled baklänges. Hamnade mellan elementet och stolen. Bang! Slog upp skorven hon redan hade på bakhuvudet efter en vurpa förra helgen i stugan. Liiite blod och högljudda skrik. Stackars liten...men vad var det nu jag har sagt tusenförtitre gånger om att sitta still på stolen!!??...tänkte jag, men sa inget. Sånt tar vi sen.

Lillebror började med en pott-kissning! Klistermärke! Såå nöjd med sej själv! :)
Berättade att hos pappa hade han då inte zizzat på nån potta. Envis-grisen...
Efter läggdags ropade han "mamma nu kommer det zizz". Upp med honom och på pottan. Å visst kom det! Klistermärke!

Rutchkanan beundrades storögt.
Lillebrors första kommentar: "Men mamma, jag e fö liten...inte åka nu..." Fegisen. Men sen gjorde han en premiärtur. Fast jag var tvungen hålla ena handen :)
Storasyster = orädd

Klurar på ett projekt jag tänkt på länge...inväntar måndag och besked om det till rimligt pris går att få tag på frigolitkulor...
Det är många projekt som snurrar i hjärnan nu...tid, plats och pengar saknas dock...

Övertalning

Lyckas övertala mej själv att chansen ju faktiskt troligtvis inte kommer igen på en vecka. Det funkar ju inte så bra när barnen är hemma.
En kopp kaffe och sen hade övertalningsförsöket lyckats. På med löparskorna. Eller joggingskorna ska jag väl säga. För det är ju ingen löpning det är fråga om. Snarare ett förtvivlat stapplande längs dikeskanten.
Kopplade på pulsklockan, men stängde av pipet.
Samma runda som sist. Och det gick lite bättre faktiskt. Inbillar jag mej.
Tänkte på Bob i Biggest Looser. Som ju fick ett raseriutbrott i gårdagens avsnitt. Sprang efter tidtagningen. Så varje gång jag såg att sekunderna började "ta slut" och jag ville sluta, hörde jag honom skrika oförskämdheter till mej. Och jag höll ut! En Bob skulle man ha haft...

Lite tyck

Tycker Antikrundan har spårat ur! Bara en massa reportage! Vill ju se alla saker som blir värderade och folks förvånade (glada eller besvikna) miner!

Tycker folk som lägger ut annonser på Blocket ska veta vart dom bor. Mora och Borlänge är två helt skilda orter som ligger långt isär!

Tycker jag är en jävel på att laga mat! (ibland...) Kyckling i ugnen med grädd-sweetchili-sås. Blev helt perfekt!

Tycker att personalen på storasysters dagis är sååå bra! Dom tänker verkligen på hennes bästa på alla sätt och vis! (Såklart är lillebrors fröknar också kanon!)

Tycker det suger att min vän med leukemisonen är inlagda igen. JÄVLA SJUKDOM!!!!

Och så är jag glad att jag och exet kommer så bra överens.

Strandsatt

Ingen bil!!!
Har lämnat den till rost-fixar´n så den är på plats när han vaknar imorron. Och ena syrran erbjöd sej (och fick) skjutsa hem mej.
Ingen bil...
Jag har inget jag ska/måste göra i helgen. Så jag behöver inte bilen.
Ingen bil...
Känner mej strandsatt och sårbar. Tänk om det händer nåt!?
Fick erbjudande att låna mammas bil. Men jag ska ju ingenstans, så jag tackade, men tackade nej.
Har handlat det jag behöver. Alltså behövs ingen bil. Och det finns nog faktiskt annat folk i den här lilla byn (en kusin till exempel) som har bil ifall det skulle bli nån paniksituation.
Tänk va handikappad man känner sej... :)

Övrigt:
Har nyvaxade armhålor.
Balken till bilen hämtad, betald och levererad. 1065kr. Utgift nr1 inför ombesiktningen.
Glömde åka till återvinningen med fulla kassarna, så det blir att stuva in i förrådet så länge.
Borde plocka undan påskpyntet...snart så...om en liten stund eller så...

Var är Inga??

Undrar var Inga är?? Hon har fortfarande inte diskat efter min matlagning idag!

En helt loj dag. Mycket jag skulle ha gjort...men inget... Dikat lite i gruset bara.
Helt ledbruten/stel i hela kroppen efter gårdagens jogg. Undermålig kondition och usel muskulatur. Undrar vilken ålder min kropp har om jag hade blivit testad som dom gör i Biggest Looser... :)

Förberett mej på första utgiften för bilfixningen. Nya balken ska hämtas imorron och levereras till my private rost-fixare. Strax över tusen kronor. Det är roligt nästan jämt...

Pratat med storasyster. Hon berättade att hon varit på dagis och att lunchen varit sååå god. Fisk med jättegod sås och "joläppel" (potatis).
Får mej att fundera på det här med maten. Överallt jag läser står det typ: "Beröm aldrig mängden mat som ätits. Det ska vara prestationsbefriat och en naturlig handling utan beröm."
Undrar om det är därför hon berättar om just maten. För att hon vet att jag blir glad om hon äter.
Med tanke på det som står överallt, är hon "förstörd". Jag har berömt. Många gånger. Hon vet min oro. Hon vet att jag blir glad. Jag är pressad. Hon är pressad. Undrar om vi någonsin kommer komma över det...

Sökes

Har lagat hela stora wok-pannan full med storasysters favoritkyckling. Själv börjar jag bli lite trött på den, men vad gör man inte... Nu undrar jag bara vem det är som ska diska efter mej??

Sökt ännu ett sommarjobb. Önskar att det bara kunde ordna sej nån gång...
Ett trevlig jobb i "byn", med goa arbetskamrater och med arbetstider som passar en varannan-veckas småbarnsmamma. Finns det?? Call me!

Puls

Imorse tog jag äntligen tag i det. Att läsa instruktionsboken för pulsmätaren jag fick i höstas. Allt har sin tid... :)
Sen rotade jag fram springskorna (!) och gav mej ut på en liten tur.
En sak vet jag då nu, å det är att pipet på pulsmätaren ska slås av! Pip pip pip pip!!!! Höll på att bli tokig! Har alldeles för dålig kondition för att kunna hålla jämn puls.
Konditionen ja...vet inte om jag ska vara glad eller inte...väldigt naivt att tro att den skulle ha varit kvar... Att jag var naiv gjorde ju att jag tog mej ut. Men naiviteten gjorde ju också att jag blev chockad av förfallet som tydligen satt in!
Det blev ingen lång springtur. Men det blev en liten! Bättre än inget!

Önskar mej: Löpband. Mycket roligare att springa på när man är kass.

Drog med mej kusin på en shoppingrunda i "byn".
Först Ta-tillvara. Hittade inget.
Sen klädutförsäljning på parken. Köpte tights.
Nästa stopp Fynd-lagret. Som borde heta Rip off-lagret. Priserna är helt uppåt väggarna och ingen verkar vara intresserad av nån omsättning på grejorna. Katastrof! Letade efter nåt lämpligt att bygga sängförvaringen av. Men priserna gör en mörkrädd. Begagnade möbler för nypriser! Kanske ska jag ändå ta hyllorna från loftet hos mamma...inte perfekta, men kusin tipsade om att en sängkappa kanske kunde vara nåt. *tänker, planerar*

Fick i alla fall se söta kusinbarnet i hennes avslutningsklänning, inropad på Tradera. 50-talsstuk, vit med svarta prickar, tyll-underkjol och brett sidenband i midjan. Hon hade kunnat vara med i Grease!

Längtar efter min barn.

Smaskigt!

Blev blixtsugen på hamburgare! Händer kanske ett par gånger om året.
Handlade och passade på att köpa ett paket köttfärs. Extra plus blev det för att det var kort datum och nedsatt pris :)

Blandade ner en påse grillmarinad, Smokey Honey. Luktade härligt!
Gjorde 6 ganska stora/tjocka burgare.
Stekte också på en skiva hamburgerkött. Toppade allt med en skiva cheddarost - sån där riktigt en-skives-paketerad hamburgerost.

På brödet hade jag dressing gjord på cremefraiche/turkisk yogurt smaksatt med sweet chili. Bladspenat istället för sallad. Cocktailtomater.

Det blev sååå gott! Och sååå fint!
Proppmätt!
Nu kaffe!

Filmrecension

The Messenger - drama med John Malkovich
Handlar om en man med förmågan att se vem som ska dö. Hans uppgift är att förbereda dem och ordna upp sina liv innan det är för sent.
Blev så berörd av filmen. Tog rakt i hjärtat. Klart sevärd!

Veronika bestämmer sig för att dö - drama
Hon bestämmer sig för att avsluta sitt liv, misslyckas och vaknar upp på ett mentalsjukhus. Får där reda på att hon bara har några dagar kvar att leva. Och då lär hon sej äntligen leva.
Sådär...tyckte det var en "långsam" film. Och det var väldigt konstigt att huxflux höra Lisa Ekdahl sjunga "Vem vet.." mitt i filmen. Passade inte riktigt.

New Moon, the Twilight saga del 2 - thriller (? skulle väl hellre benämna den äventyr el. fantasy)
Fortsättningen på historien om Bellas kärlek till Edward, vampyren.
Har läst böckerna och dom är ju 100ggr bättre. Tyckte första filmen var bra mycket bättre än denna. Undrar hur mycket dom som inte läst böckerna förstår av filmen?? Fast då vet man ju förstås inte vad man missar...

Fyndar :)

Slösurfade Blocket igår och hittade en rutchkana på lagom avstånd till bra pris. Så i morse ringde jag på den och den fanns kvar!
Lejde genast in pappa med släpvagn för att kunna transportera hem den.
Barnen kommer bli eld och lågor!
Lillebror skrek och grinade förut, när han insåg att den lilla vi hade i somras var borta. Så han kommer bli själaglad :)

Borta men här

Undrar hur lång tid det tar. Innan sorg går över. När slutar man sakna någon. Utan värkande sorg och tårar. När går smärta över...
Har precis sett en film om döden. "När ett skepp försvinner vid horisonten är det borta, men det betyder inte att det inte finns." Så sa dom i filmen. Så är det nog.
Så länge man minns försvinner inget, ingen.
Och jag är inte den enda som minns. Många minns. Många ler vid minnet. Många saknar.

Blev väldigt berörd av filmen. Väckte många tankar. Att inte vara rädd, utan leva i nuet. Ta vara på det.
Så enkelt att säga. Så svårt att göra. Viktigt att tänka på och sträva efter. Och jag tänker på det ofta. Försöker välja mina strider. Enkelt att tänka, men svårt att göra...

Mitt i min värkande sorg förstår jag dom som vill tro. Dom som söker. Dom som säger sej se. Jag förstår dom som vill tro att kontakt kan skapas med de som försvunnit bortom horisonten. Men jag tror inte. Född skeptiker som jag är. Men blir jag överbevisad så... Ingen hade varit gladare än jag.

Minns inte ens hur länge jag saknat. 6år? Förträngt det. Det är i alla fall länge. Men kort.
Allt jag velat säga, men inte sa. Allt jag velat visa, men inte hann.
Livet går vidare.
Den värkande sorgen och saknaden går nog aldrig över.
Minnet alltid i mitt hjärta bevarad.

Påskdagen

Vaknade tidigt. Suck.
Passade på att fylla upp vedförrådet på verandan när backen fortfarande var frusen.
Tvättat lite. Diskat.
Boooring....
Strålande solsken och sprängande huvudvärk. Ingen rolig kombination. Hade önskat ork och vilja att vara utomhus och insupa solsken och frambringa vårkänslor. Men...
Skrapade ihop kraft att städa bilen i alla fall. Verkligen välbehövligt. Ett ton med grus och dammig som bara den. Men nu är den fin. Så fin en Renault kan bli. Suckade tungt när jag torkade fram en massa rost. Åkte också till "byn" med siktet inställt på biltvätten. Var helsäker på att det skulle vara kö runt hela macken när det var så fint väder. Men inte! Endast en bil framför mej. Och ingen rusning alls!? Ibland har man tur!

Hälsade på pappa och fikade lite. Hade också turen att det närmade sej middagsmat, så vi beslöt att äta ute. Thai-restaurangen hägrade. Stängd! Åkte till hotellet. Ingen mat på söndagar! Utbudet blev genast skralt... Slutade med att vi åt på caféet i stora trähuset. Är det inte otroligt!? Klockan 17 en söndag i full rusningstrafik och storhelg är enda matutbudet pizza eller hamburgare!? Bedrövligt... På caféet hade dom i alla fall a la carte. Åt fläskfilé och klyftpotatis. Men thai hade varit sååå mycket godare och nyttigare och snällare mot magen.

Dagens enda minus är att det jag trodde var "överenskommet" tydligen inte var det... Blir så trött och undrar varför jag aldrig lär mej. Nu måste jag be om hjälp av nån annan.

Påskafton

Lyckades få sovmorgon! En prestation måste jag säga. Även fast barnen ju inte är hemma. Har en förmåga att vakna tidigt. En förmåga jag undrar var kommer ifrån, eftersom jag är notoriskt morgontrött.

Sen styrde jag bilen mot "byn" för vidare färd med brorsan och telningar mot påskamaten hos mamma. Smaskigt var det!
Hade en trevlig eftermiddag tillsammans. Lite prat och diskussioner. Tror till och med vi bestämde att jag och brorsan ska hugga ved om några veckor!

OCH jag hittade äntligen, vad jag tror, är det perfekta kortet på morfar! Det är mitt nästa tatueringsprojekt. Jag vill ha honom på min arm. Sen får vi se när det sker. Och hos vem. Det blir ju en större process att bestämma tatuerare när det är fråga om porträtt. Det måste ju vara morfar som framträder och inte nåt oigenkännligt Har du som läser nåt hett tips kanske? Mottages tacksamt.

Världens bästa morfar

Långfredag

Tjoho! Idag lyckades det! Lillebror kissade på pottan! Har hänt några gånger förut, men det var länge sen nu. Han har liksom en egen vilja. Viljan tycker att pottor och toaletter är under hans värdighet. Inget att ägna någon tid på. Har försökt muta med godis som belöning. Men så lågt sänker han sej inte. Fick ett tips av en mamma vid dagishämtningen i veckan. Att använda klistermärken istället. Som vid "utdelning" skulle få klistras på pottan. Imorse provade jag. Han är oftast torr i blöjan på morgonen - alltså troligtvis kissnödig. Placerade Herr Högfärdig på tjusiga pottan. "Mamma!!! Nu komme de zizz!" Scooore!!! Sen fick han placera det noga utvalda klistermärket (en glittrig katt) på pottan. Såååå stolt! Både sonen och modern.
Provade några gånger under dagen att göra om proceduren. Men då hade värdigheten växt till sej igen... Men det är en början i alla fall! Och han tog med sej halva klistermärkeskartan när dom blev hämtade efter lunch.

Jag är alltså själv nu. Är bara jag i en vecka. Skönt. Huvudvärken smyger sej sakta på. Som vanligt när dom åkt.
Tvättar. Har lyckats köpa ett sköljmedel som får mej att nysa. Trots att jag sniffade på det innan inköp. Är känslig för starka dofter. Ska inte använda det mer.
Har förresten en tvättmaskin som spelar en trudelutt när den är klar! Man undrar why, liksom? Försöker den lätta upp stämningen? Blir så full i skratt varje gång. Så det kanske lyckas!? :)

Skärtorsdag

Då var det påsk då. Och första april. Snart borde det nog vara sommar...eller i alla fall vår. Regnat i stort sett hela dagen. Lortväder.

Skjutsade två påskutstyrda barn till dagis i morse.
Själv besökte jag ena syrran och söta dottern, som verkligen är kusin med lillebror... Jösses vilken brutta! Jag vet ju vilket sjå jag/vi har med lillebror, men syrran har det värre... Och inte har jag några råd att ge. För vad ska man göra? Hon är inspirerad av den "ockulta" (?) sidan av myntet. Babblade på om indigobarn och kristallbarn. Och skrattade åt mitt ointresse. It's NOT my thing! Rådde henne att istället för att lägga pengar på sånt, först låna böcker om "energi-barn". Tror hon skulle få mer hjälp genom dom. Men det är som sagt MIN åsikt. Hoppas i alla fall, vilken väg hon än väljer, att hon finner kraft och styrka.

Hem. Lagade lunch. Lite sitt-vila och mycket mys framför en film.
Kastade ut illbattingarna en sväng. Trots regnvädret.
Sen har vi pysslat. Gjort klart flörtkule-kycklingarna. Och dekorerat pepparkakor med kristyr.
Mer matlagning.
Sen utbröt ett "jävla liv" rent ut sagt. Som varje kväll. Blir så trött...och det är säkert barnen också. Det här är ett ganska nytt beteende. Det har brukar vara så enkelt att få dom i säng. Vad händer?? Blir alldeles handlingsförlamad. Sen bränn-sint! Ska det vara nödvändigt att avsluta alla kvällar i osämja?? Självklart somnar ingen arg eller ledsen. Sånt reds ut innan. Men ändå... Hoppas verkligen det är en fas som går över snarast.

Lyxar till denna påskens första dag med en delikat smulpaj som blev perfekt! Jordgubbar och blåbär. Insåg sen att jag troligtvis glömt packa ner vaniljsåsen i påsen på affären...grrr...kollar på klockan...självklart är affären redan stängd! Så jag gjorde egen! Alldeles hemgjord alltså! Är i chock fortfarande! Men jösses va smaskig den blev! Och nu har jag självklart ont i magen. Vad annars... Men ibland är det allt värt det! :)