onsdag 31 mars 2010

Glad Påsk!

På väg mot Blåkulla!

Myyyys!

En kärring...

...och en gubbe!

Viktångest

Ställer storasyster på vågen.
Vi har ju dragit ner på sondmaten under nätterna. Från 750ml till 250ml.
Hon äter bättre på dagarna. Ganska självklart eftersom hon ju borde vara hungrigare.
Innan neddragningen: 14,2kg som mest
Nu: 13,8kg
Kanske inte verkar så mycket. Men det är en minskning. 4hekto.
Är det nåt att oroa sej över??
Jag blir i alla fall kallsvettig...ont i magen...

tisdag 30 mars 2010

Slinter...

...på tangentbordet. Hjärnkontoret är inte helt inkopplat tydligen.
Kommenterar en kompis status på Facebook. Ska skriva födelsedagsfest, men istället skiver jag fördelsfest!?
Fördelsfest...vad kan det betyda?
En fest med fördelar.
En fest för fördelar. I sånna fall vilka?
Tur att sånna här saker kan uppehålla tankeverksamheten ett tag :)

Pyssel

Gårdagens alster!


Jo...han äter som sagt allt...även färg...


Dagens kladd.
Nej, det är inte en banan-molekyl.
Det är gulmålade flörtkulor på torkning, som imorron planeras bli kycklingar!

IT-tekniker...NOT

Datorn!
Uppkopplingen!
Blir så förbannad när saker krånglar!!!! Modemet blinkar som ett tivoli. Av, på, av, på, av, på....
Ringer Telia. En trevlig, inspelad röst säger: "Vi hittar inget fel på din uppkoppling. De flesta fel kan avhjälpas genom att slå av och på dator och modem." Jo tjena! Hittills 5 gånger. Håller tummarna att det ska räcka med det.

Har varit dödens trött idag. Var som en zombie när jag väntade medans barnen var på dagis. Satt i brorsans hus och blundade, blinkade, gäspade, gned ögonen. Börjar jag blir sjuk??
Sen iväg till apoteket (numera Kronans Droghandel *fnissar fortfarande åt namnet*) för att hämta den antibiotika jag beställde igår. Åt storasyster. Hon måste forfarande äta förebyggande mot lunginflammation
Hämtade lillebror och styrde kosan mot storasysters dagis. Det serverades föräldrafika idag. Smaskens! Och trevligt! Lillebror var helt lyrisk över att få besöka "stora dagis".

Funderar på hur vi ska göra i höst. Be om att han får börja på samma avdelning? Be om att få honom på en annan avdelning? Vad är bäst? Att dom träffas jämt? Att dom får vara isär?

Eftermiddagen har förflutit någorlunda lugnt. Någorlunda...
Nåt som får igång mej: När en liten blondin monster-morrar åt mej

Å ikväll drack jag bara te när jag kollade på Biggest looser.Jo faktiskt!

måndag 29 mars 2010

Pust...

Tidig morgon. Men för en gångs skull hade jag förberett allt, så det vara bara att klä oss och åka. Kanske ska jag till och med orka plocka fram kläder till imorron!?

Storasyster var med dagis på teater idag. Hon var helnöjd!
Dom skulle gå dit. Ganska långt. Oroliga mamman undrade för sej själv hur det skulle gå...men sa inget... Omtänksamma fröknarna hade ordnat vagn fick jag reda på sen. Storasyster sa att hon var den enda som fått åka. Vet jag då om det var sant eller inte!? Men skönt att veta att dom förstår att hon fortfarande kan vara lite trött.
Lillebror hade spenderat uteleken sittandes i en vattenpöl. Tur jag plockat fram Reima-overallerna. Inga blöta rumpor här inte! Hittills har vi nästan uteslutande kört med de overaller jag köpte billigt på ICA Maxi. Har varit kanonbra. Men nu i blötsnön funkar det inte lika bra.

Vi passade på att invadera brorsans hus innan vi åkte hem. Lunchade på medhavd korvstroganoff. Barnen somnade så sött i bilen efter maten. Me like! Hann med en kopp kaffe i lugn och ro innan jag skakade liv i dom.

Eftermiddagen har varit bra. Vi har påskpysslat. Hade tänk lägga upp en bild på våra alster, men Blogger vill inte...Lillebror var så duktig. Faktiskt mer noga än storasyster!

Har bara haft ett utbrott idag. Så det är väl ett plus.

Funderar om lillebror är en muterad hamster... Älskar att äta. Stoppar in stora tuggor som mals runt i det oändliga. Tror han sparar mat ända ner till magmunnen. Men han sväljer inte. Han sparar. Tar mer. Tuggar. Ända tills han med en ljudligt hulk halvspyr upp allt igen. "Mamma de bli mycke" No shit!? Unge....

Tror barnen kämpar med tidsomställningen... Trodde aldrig dom skulle somna. Jag som jämt säger att dom är så lättsövda på kvällarna...där fick jag!

Ser på Hollywoodfruar med ett halvt öga. Önskar att jag också var så rik att jag glömde hur man kör dammsugaren... :)

Försäkringskassan

Lackar ur big-time på Försäkringskassan och har nu skickat in ett klagomål på deras handläggningsrutiner. Nu äntligen har jag orken att leta och hitta ett formulär på deras hemsida där åsikter kan skickas.

Försäkringskassans utbetalningsperiod är ju 21a till 20e. För att sedan betala ut månadens peng i slutet av månaden.

Ända sedan storasyster blev sjuk, maj -09, har det varje månad sett ut som följer:
1. Den 21a i varje månad fylla i begäran om vård av barn på internet.
2. Den 22a eller 23e ringa vår personliga handläggare (för svårt sjuka barn) för att få ärendet överplockat till hennes avdelning
3. Beroende på deras dagsform (?) har vi sedan många gånger fått ringa och återigen påminna om att pengarna faktiskt också skall betalas ut. Flera gånger har ärendet fastnat på vägen, mellan några stolar eller nåt...??

Denna oro över pengarna tycker jag har varit en helt onödig kraftslukare.
När jag själv varit sjukskriven har pengarna rullat på utan att jag behövt vare sej begära eller pressa på.
Jag är inte ensam om detta problem. I stort sett alla jag kommit i kontakt med under cancerbehandlingen har lika eller liknande erfarenhet. Är detta rimligt??
Vore det inte datatekniskt möjligt att det, när jag begär ersättning, flaggas hos min personliga handläggare. Så att hon/han kan se att nu vill dom ha pengar. Vilket dom ju redan borde förstå eftersom det under hela tiden funnits läkarintyg att tillgå.

Ja, just det...läkarintygen har ju också varit en historia för sej.
På varje läkarintyg för storasyster har jag och exet stått med, såklart. Intyget har skickats till FK för registrering. På oss båda. Vi är ju som bekant separerade.
VARJE gång har detta inte fungerat. Intyget har bara blivit registrerat på en av oss. Med följden att den andra inte fått pengar utbetalade eftersom intyg inte finns!? Fler telefonsamtal...
Sista gånger skickade exet två exemplar av läkarintyget. Han skrev även en lapp där det utförligt stod att det var ett intyg till oss var och att det skulle registreras på oss båda.
Klart som korvspa! Eller hur! Men nej...intyget blev bara registrerat på mej. När han ringde, blev handläggaren förvånad, för det stod till och med en anteckning om lappen han skickat med, att båda skulle registreras.

Eftersom vi är separerade och har barnen varannan vecka har det betydit att vår personliga handläggare varje månad fått samtal från både mej och exet. Alltså minst 2 samtal, ibland 4. Och vi är bara ETT ärende. Hur många liknande ärenden finns det?? Hur mycket tid går åt till att svara i telefon för handläggarna?? Är detta ett bra och effektivt arbetssätt?? Särskilt som FKs handläggare jobbar under sån press.

Idag har jag också pratat med FK. Samtal nr 2 alltså, eftersom jag förra veckan ringde och fick ärendet överfört till rätt bord.
Får besked att deras handläggningstid är 4veckor. Jag undrar då helt vänligt om detta även gäller rullande ärenden?? Som ju inte kommer som en blixt från klar himmel precis?? Nu gäller det bara en dag. Storasysters sista "sjukskrivningsdag". Men ändå! Varför ska det inte kunna fungera??

Undrar hur många samtal jag ringt under den här perioden? Undrar hur många samtal exet ringt?
Jag blir så matt...

söndag 28 mars 2010

Auktionsfynd

Dagen har spenderats på auktion. Denna gång fanns just inget jag ville ha. Men lite utklädningkläder blev det som synes! Pälskragarna har jag tänkt gör till mantlar, bara jag hittar passande tyg. Storasyster tyckte grejjerna var toppen. Hon såg ut som en röd Prusiluska med kjol, hatt, handskar och pälskrage :)

Barnen spenderade dagen hos farmor. Lillebror hade varit i sitt esse även där. Blivit skickad i säng en gång. Dryging!
Dom sprang runt och drygade sej på sina farbröder när jag kom för att hämta. Skönt att höra i alla fall att även dom säger ifrån. Sen var det ju en annan femma om drygingarna lyssnar...

Var också om hos kusin för en bedömning av bilen. Krävs en ny balk på ena sidan...blir säkert kul att köpa. Bara hatar att lägga pengar på sånt som inte syns! Enligt min mening helt onödigt! Men nu är det ju tyvärr så att jag behöver en fungerande bil. Suck... Kusin-sambon ska i alla fall hjälpa mej med både införskaffning och lagning. Sköööönt!

Dagens fniss kom i alla fall när barnen lekte på rummet. Hörde storasyster: "Du lär lugna dej lite innan du rider iväg! Ja lär ju packa "gäla" så jag har nåt att göra när vi kommer fram!"
(översättning: gäla = stickning, på mål, ev kanske det även betyder handarbete över huvud taget??)
Det är så kul att barnen lär sej lite mål. Jag försöker ju fuska lite, men kan inte riktigt. Storasyster har dessutom börjat reagera och undra varför jag pratar så konstigt. Hon märker liksom inte att jag och exet pratar olika. Olikheten framträder tydligen bara när hon hör mej försöka.

Morgonen började med att jag tappade bort en timme. Är säkert inte ensam om det idag. Hade ställt klockan på 7 för att ha gott om tid. Slog på datorn och efter ett tag såg jag att datorklockan visade 8.30!!?? Då ramlade poletten ner! Och branden i byxbaken flammade upp!
Är fortfarande inte ikapp. Drog på kvällsmaten. Tills jag insåg att klockan närmade sej 18 och inte 17. Dags att ställa om alla klockor i huset kanske.
Sen tycker jag det är konstigt att mobilen inte uppdaterar sej själv!?
Det är allt tur att omställningen sker på en söndag. Tänk om detta varit en jobbdag!

lördag 27 mars 2010

Det är tur...

...ljusglimtarna finns, för annars hade jag börjat undra vad det är jag saknar. När barnen inte är här alltså.
Eftermiddagen har varit rent ut sagt vidrig. Usch, blä och urk.
Undrar gång efter gång vad han är gjord av, lillebror. Vrålar, skriker, k
ommenderar. Är spydig, grinar, hotar och dummar sej.
Försöker ignorera. Inte uppmärksamma. Men nån gång runt 4 orkade jag inte mer. Blev monster-mamma. Och det funkar ju inte heller. Inte för nån av oss...
Är så jävla trist att det
ska vara så här i flera dagar varje gång dom kommit hit.

Storasyster är inte ett
dugg bättre. Men hennes "hemskheter" innefattar inte samma ljudnivå. Det är dock det enda som är positivt. För övrigt är hon gärna ett hår av hin. Ett exempel från dagen: Hon blev arg på mej, hämnades via lillebror genom att sätta sej med ett dunk på hans huvud så han slog det hårt i golvet. Då åkte hon i säng och grinade sej till sömns.

Har målat påskkycklingar, bakat bärkaka och varit ute i regnet. Däremellan kaos.

Lillebror grinar efter pappa så fort han inte får som han vill. "Ja lyssnar bara på min pappa!!!" vrålar han ofta och gärna. "Mamma e dum, mamm
a e dum" myste han när jag lagt mej bredvid honom en stund vid sovdags. Underbart... Jag fattar ju att han säger sånt för att spela ut oss. Men...

Visst är det lätt att bara se det negativa...
Det positiva då? Att det var så kul att kolla på dom när dom målade kycklingarna. Ko
ncentrationen var på topp! Att vi har myst tillsammans fler gånger framför TVn. Att vi har kramats mycket. Att dom var jätteduktiga när vi bakade. Att matstunderna gått skapligt bra. Att det gick toppen att natta båda i samma rum för första gången sen innan tumören.
Storasyster var så glad över att äntligen få premiärsova uppe i kojsängen. Vi hade väl också tur att lillebror somnade medans hon tittade klart på Bompan.


Lika som bär


Visst är dom lika!
Storasyster och Sinead O'Connor.
Om ett par veckor är likheten säkert ännu större :)

fredag 26 mars 2010

På plats

Barnen är äntligen hemma och jag har njutit av många kramar och pussar och mys i soffan.
Vi har även debatterat vem det är som bestämmer...och om några öron behöver rengöras...

Trodde sondpumpen gått sönder. Fick ett flipp och svor långgardiner...med storasyster härmandes som en liten papegoja... Efter ett tag sa hon: "Men mamma! Visst får barn bara säga fasiken och attans!?" Ja, nån gräns måste man ju ha. Både uppåt och neråt.
Fick i alla fall till slut igång pumpen, efter att jag bytt slang. Måtte det ha varit nåt fel på den första slangen. Snart ska vi ju sluta med sondmaten (!!!!) så pumpen behöver ju inte fungera så länge till. Men ett tag till. Please!

Med tanke på hur jag mådde igår efter chokladpuddingen är det väldigt märkligt att jag över huvud taget kan sitta här och tänka på nåt smaskigt. Det är tur att det inte finns nåt. Hade gladeligen moffat i mej en hel bilpåse just nu. Det hade varit skurafräs det!
"I var fjärde familj inträffar det ofattbara..."

Ni har väl sett reklamen? Så tydlig. Så uppenbar. I var fjärde familj står en stol tom.
I min familj står inga stolar tomma. Och jag hoppas att det kommer att så förbli.
Följer en del bloggar där en stol blivit tom. Där ett stort tomrum har dykt upp. Ett barn har slutat sitt liv, gått vidare.
Hjärtat värker och det är svårt att förhålla sej till händelsen. En sån ofantlig sorg...
Du stöder väl Barncancerfondens forskning?
Ge ditt bidrag enkelt genom insamlingen jag startat.
Klicka på länken till vänster eller här och SMSa ditt bidrag

torsdag 25 mars 2010

Okontrollerbar

Sitter med rynkade ögonbryn i soffan. Mår riktigt illa.
Men det är självförvållat. Och jävligt onödigt.
Som besatt av en okontrollerbar övermakt gjorde jag chokladpudding. Mot bättre vetande. Men jag var ju som sagt besatt.

Har pratat med storasyster. "Men mamma! Veet du då!? En stor fisk åt upp en sax!"
Det är som att prata med en liten tant. Hon är så rolig. Och allt hon berättar är värsta upplevelserna
Dom har alltså fiskat med saxar. Så det är ingen vanlig sax fisken ätit upp :)
Och så hade hon slagit sönder en stor ljuslykta samtidigt som lillebror slog ur ett glas saft i soffan. Exet var lagom svettig. Försökte hålla dom borta från glassplittret samtidigt som han torkade och torkade.

Ser ut att bli skitväder till helgen. Undrar då vad vi ska göra... Söndagen är i alla fall bokad. Inomhusauktion för mej och farmor för barnen. Spännande att se om jag kommer göra nåt fynd :)
Hoppas det finns nån gammal bokhylla som ingen vill ha, så jag kan göra sängförvaringen jag planerar.

Dillkött

Dagens projekt: dillkött
Började vid 9-tiden. Klar strax efter 16.
Husmanskost kallas det visst. Men de borde väl heta huskvinnskost. För det var väl ändå kvinnorna som var hemma och kokade ihop alla långkok. Och hemma måste man vara, för det tar tid. Särskilt om man kokar det på älgkött. Men gott blir det! Väntar nu på att potatisen ska bli klar så jag får smaska i mej en stooor portion!

Fyllt vedförrådet på trappen. Dikat lite i gruset. Satt ut lite
påskliljor på trappen.
Och så måste jag dela med mej av min högtidsförvirringen! Domherre bland påskpyntet :)



P.S. Dillköttet var delikat!

onsdag 24 mars 2010

Fjäskar lite... ;-)

Lyckades blinka mej till att få hjälp med rostlagning. Tror jag i alla fall. På söndag ska bilen kollas så han får se hur mycket det är att göra. Jag har turen att detta är min kusins sambo. Min kusin som är om möjligt ännu mer tiger än jag! Tiger from hell! Och det är hon som bestämmer! Fnissar för mej själv när jag tänker på henne. Världens goaste, mjukaste, omtänksammaste och rivigaste, bestämdaste, vassaste kusin. Och väldigt HOT inte att förglömma! För sin ålder... ;-)
Jaaa...jag fjäskar lite...men det kanske även skulle läggas in lite fjäsk mot själva rostlagaren...hmmm...vad kan gå hem där? Choklad och matlådor, kan jag tro :-)

Kollade skatteåterbäringen på nätet igår. Blev rålös och undrande när jag såg att jag betalat fastighetsskatt även under året som gått!? Vad är nu fel?? Jag flyttade ju -08!?
Kollade idag igen. Samma siffror. Så jag ringde för att fråga skattekontoret.
Säger bara en sak...pucko!!! Jag alltså. Såklart har jag kollat på fel ställe. Fått fram förra årets skattebesked. Hon som jag pratade med tänkte säkert : "jaha...ännu ett telefon-fån"
Men det bjuder jag på! Får i alla fall tillbaka på skatten!
Och en liten peng kommer också från försäkringsbolaget! Det är väldigt nice att anlita ett bolag som betalar tillbaka pengar! (Länsförsäkringar)
Skönt att veta att det ramlar in lite kulor när det är så många som ska rulla ut...

Storhandlade. För att slippa när jag hämtar barnen på fredag. Jag handlade hungrig. Behöver jag säga nåt mer... Klockan var nästan 4 och jag vet ju att det tar en liten stund att köra hem. Så vad gör jag?? Jag stängde ner hjärnan och köpte två winerbröd!!! Som jag mosade i mej i bilen. Sockerchockad och alldeles smulig kom jag i alla fall hem till slut.
Imorron är planen att jag ska koka dillkött. Det tar ju sin lilla tid att möra älgkött. Inget man gör med barnen hemma. Önskar också att jag kan få till några till maträtter för att fylla frysen lite. Hade varit sååå skönt. Men vi får väl se...

Märkligt...

...tycker jag det är när det på en mascara-reklam är en man som säger: "Den bästa mascaran jag provat!"
Vad menas?? Missade jag att han är han make-up artist?? Eller använder han själv mascara?? Vet han att den är bäst för att den appliceras bra på andras fransar eller för att han är nöjd när han använder den på sina egna fransar??
Är jag narrow-minded?? Inte så öppen och accepterande som jag tror??
Det roliga är ju att jag minns reklamen. Och det var väl det som var meningen, kan jag tro :)

Gillar...

...hur godistillverkarna försöker hänga på hälso-trenden; "det är wellness..." hör/ser man i TVreklamen varje kväll
Dom gör verkligen sitt bästa :)

Jakten inleds

Ska åka och bedjande blinka åt/stirra på en ev rostlagare till bilen. Önska mej lycka till...

tisdag 23 mars 2010

Plink plonk

Det ligger inte för mej att vara långsint. Men vissa saker biter sej fast nu tydligen. Är detta nåt nytt jag "lärt mej" under den här perioden av kaos?? Eller har jag varit så här förut också?? Fast jag inte reflekterat över det...??
Fick ett mess (två faktiskt) från en person som jag trodde var borta ur mitt liv. Som jag hade hoppats var borta. Ett försök att visa omtanke via mobilen. Way too late! Bitterheten fräter. Slukar energi.
Tänkte först inte svara. Men en vän bad mej att vara bättre än så. Hon höll inte med mej! Godkände inte min bitterhet. Jag lydde rådet och svarade. Svalt och opersonligt. Jag är glad att jag gjorde det. Jag var bättre! Jag kände mej bättre! Tack vän!

Snöskottning och tvättkorgen har varit mina "intressen" idag.
Och så har jag spelat ett löjligt spel en miljard gånger. Kan inte fatta att man kan bli så besatt av att förbättra sitt resultat!!??
Dessutom undrar jag om det är ett ålderstecken att jag inte klarar av bakgrundsmusiken till spelet?? Blir alldeles tokig när det plinkar och plonkar. Spelar alltså med volymen av.

Storasyster är frisk från sin feber. Men snorig. Dom åker tillbaka till stugan imorron för ett par dagar till innan vi har barnbyte igen.
Lillebror är jättesnorig, så morgondagens minisim ställs in. Inte så fräscht att låta honom snora ner hela bassängen. Och självklart onödigt med bad när han är "Mr Green Eleven".

Tur

Vilken tur att det snöar igen! Då kan jag med gott samvete vara inne hela dagen och tvätta.
Vilken tur att jag igår kväll tog in några lådor ved, så jag slipper pulsa till vedboden idag! Dessutom var det extra tur, för idag tror jag inte armarna hade orkat...
Vilken tur att jag inte gett upp hoppet om en av mina orkidéer. För nu har det kommit två små, små knoppar. Längtar efter att se dom slå ut! Härligt gul med rödbruna prickar.

måndag 22 mars 2010

Plus och minus

Plus
Tog mej stadigt i kragen i morse. Drack mitt kaffe och åt gröt. Sen packade jag skidorna och drog till "byn". Har faktiskt gruvat mej väldigt mycket för detta, efter förra turen jag gjorde. Hoppats i hemlighet att snön skulle smälta bort fort. Men nu kom det ju mer snö istället!
Hur som helst. Jag tog mej runt! 5km! På slutet var jag så trött att jag varken orkade staka eller skida. Tur att magmusklerna i alla fall fungerar. Men jag tog mej runt! Och rutinmässigt (!?) ramlade jag också i kurv-backen...men men...den bjuder jag på.
Dessutom anlände jag hos pappa lagom till att lunchen serverades. Och efter barnbesök, bilbesiktning och kurator fick jag också lite te och mackor på samma restaurang!

Minus
Bilbesiktning idag. Fick panik när jag vände blad i almanackan och insåg att det var just idag! Snäll pappa hjälpte mej att byta en lampa (som jag skulle ha bytt redan efter förra årets besiktning...). Åkte dit glad i hågen. Hågen blev dock grovt och grymt nedkickad i gruset.
Två jäävla balkar måste rostlagas. Båda spindellederna bytas. "Kom tillbaka om en månad och visa upp den, annars får du inte använda bilen längre!"
Dessutom är det inplanerat ett kamremsbyte. Ett måste.
Ett annat måste är nog att köpa en trisslott...

Barnrapport
Åkte förbi exet och tittade på mina barn. Jo, jag tittade både på dom och till dom.
Storasyster började bli jättesnorig. Säkert därför febern kom. Men hon mådde ganska bra i alla fall. Såg riktigt frisk ut. Alldeles mjukt och lent luden på huvudet. Och ögonfransarna på tillväxt. Såg ut som hon hade eyeliner. Alldeles svart runt dom stora bruna ögonen.
Exet hade ringt dagvården. Fått prata med en av de läkare vi träffat mycket när vi varit inlagda. Hon hade varit som...ja jag vet inte vad jag ska säga...ovetande. Tyckte att ett blodprov kanske kunde tas. På avdelningen. Jo, men vi åker gärna 16mil fram och åter! Exet sket i hennes rekommendation. Blir hon sämre, tar han blodprovet hemma på vårdcentralen. Men som sagt,hon verkar ganska bra. Å nu på kvällen hade hon knappt nån feber kvar.
Lillebror var precis som vanligt. Fullt ös. Han såg förresten sjukare ut än storasyster. Min lilla blekfis.

söndag 21 mars 2010

Hjärtsnörp

Telefonen ringer. Ser att det är exet. Men dom skulle ju vara i stugan??
"Hej, hur skulle vi göra nu om storasyster får feber?"
Hjärtat stannar.
Försöker tänka tillsammans. Dom sa att vi skulle vara vaksamma. Men inte flippa ur. Hon har bara 38. Är det värre i morron bitti (febern eller föräldraoron) ringer han till dagvården och frågar kommer vi till slut överens om. Kanske blir det ett blodprov för att kolla.
I morron ska jag till "byn". Tid hos kuratorn. Så då åker jag och ser hur det är med henne.
Försöker tänka att det bara är förkylning. Lillebror snorar ju grönt just nu.
Har fortfarande hjärtklappning. Undrar hur länge det kommer kännas så här varje gång hon blir sjuk....

Lite kort

Smaskiga pizzan jag gjorde igår!
Hamburgerkött, majs, banan, cocktailtomater och lite ost.
Det bästa med hemgjord pizza är att den nästan är godare kall än varm.


Påskpyntat kök.
Mina älskade påskgardiner!
Och riset som barnen pyntat med så många fjädrar och ägg och annat pynt som möjligt.
Frasen "less is more" är inget som funkar här. Vi kör "the more the merrier" :)
Men nån gång i framtiden kanske jag också får pynta så där stylish som man ser hos andra...


Storasyster har bitmärkt lillebror...


Kvällsmys i mammas säng.
Storasyster påkopplad på sondmats-slangen och lillebror passar på att mysa lite när
hon ändå "sitter fast"

Olika sorg, men lika

Tog mej samman och ringde min bror. Äntligen. Har inte kommit mej för att ringa. Inte orkat ta del av hans sorg, när min ännu fräter i mej.
Jag hoppas han förstår varför jag inte ringt. Eller inser, kanske är ett bättre ord. I sorg har man inte alltid så mycket förståelse.
På nåt konstigt vis finner jag tröst i hans sorg. Han känner lika som jag. Han känner ensamheten. Att de man trodde skulle komma för att hjälpa och ge stöd inte gör det. För mej blir det en tröst att det inte bara är jag som blivit medveten om ensamheten.

Två olika sorger. Jag med min sorg och skräck över storasysters tumör. Han med sin sorg över en son som aldrig ens fick chansen.
Två olika sorger. Men lika bemötande från familj och omgivning. Märkligt.

I sorg får man godta att andra "tyvärr inte har tid och ork" att ställa upp. Man hör och förstår. Men man godtar inte. Inte i hjärtat. Frågan är om man kan förlåta.

Och är jag bättre än någon annan? Som inte ställer upp för min bror. Är avståndet en godtagbar anledning? Vår icke så nära relation?
Betyder bortförklaringar egentligen att man inte orkar med någon annans sorg? Även om sorgen tillhör en nära vän eller familjemedlem. Är det en godtagbar förklaring?

Hade det känts bättre att få höra:
"Du, jag tycker det här/din sorg är så jobbigt att jag inte orkar träffa er just nu."
Hade den frasen känts bättre än den man fått höra:
"Du, jag har så mycket att göra att jag inte orkar/har möjlighet att träffa er just nu."

Precis som jag, tycker min bror inte att det ligger hos honom att be om hjälp/stöd hos dom man är närmast. Jag förstår honom fullt ut.
Är det meningen att man ska behöva tänka på sånt?

Förvirrad??

Påskpyntar i köket.
Ute vräker snön ner och domherrarna invaderar fågelstugan.
Är "högtids-förvirrad".
Påsk inne! Jul ute?

Det kommer mera...

Påskriset på trappen är fullt i snö!
Vaknar av att det är så tyst. Å mycket riktigt faller snön ute. Snabbt ut och plocka undan barnens spadar så de inte försvinner och blir snubblade på. Kramsnö. Riktig snögubbesnö. Mina fina kanaler ute i gruset syns inte.
Men det var väl väntat. Det är ju ändå bara mitten av mars. Men lite sorgligt är det ju.
Det blir att spendera dagen inne. Tvätta lite kanske. Och så ska jag nog sätta upp mina fina påskgardiner! Jaaa, det ska jag göra! Åååå nu blev jag nästan lite uppiggad igen! :)

lördag 20 mars 2010

Välta hus

Gårdagskvällens tjejträff var härlig! God mat, lite vin och en massa prat. Vi fick också en visning/presentation av Rosenserien, som Mobykulla säljer. En massa väldoftande, välgörande produkter. Något inköp blev det också. Kanske är det så att någon jag känner ska förbereda sej på en överraskning... :)

Vi smallrade på ända tills nån gång runt halv 4. Det måste ha varit en sjutusan till fest, för när vi var på väg hem, såg vi att ett litet uthus på gården hade "ramlat omkull"!!!! Jo faktiskt! Dörrarna pekade uppåt, baksidan lutad mot en stor snöhög! Värdinnan slet sitt hår och undrade vad som hänt med alla saker som var undanstuvade och nu säkert låg huller om buller. Kan tänka mej att det är full verksamhet där hemma idag.

Promenerade hem till brorsan. Kl. 04.22 släckte jag lampan. Vaknade strax innan 8, men drog mej till 9. Nej, verkligen inte nog med sömn. Men vad gör man??
Vågade inte åka hem förrän klockan närmade sej 2. Alkoholhaltig dryck inmundigades ju trots allt igår (i morse?). Men jag känner mej i alla fall ganska frisk idag.

Har precis ägnat mej åt äkta vårarbete. Dikat små kanaler på infarten för att vattnet ska rinna undan. Blir som ett barn. Det är så kul tycker jag. Göra små rännor och se vattnet porla iväg.
Har förresten sett två krokusar idag! Luften är varm, solen skiner, fåglarna kvittrar. Kanske finns hopp om livet trots allt...

fredag 19 mars 2010

Trött

Vaknade på tok för tidigt idag. Hade hoppats att jag skulle sova länge efter gårdagens utflykt.
Har gjort inget idag. Men är helt utpumpad. Var tvungen lägga mej en stund nu på em och ta en tupplur. Alltså är jag nu stressad. Måste snart iväg! Ikväll träffas mamma-gruppen! Vi som hållit ihop sen storasyster var bebis. Alla härliga tjejerna! Dom jag längtar efter! Vi har kommit varandra nära, fast gångerna vi träffas är långt isär.
Ser fram emot en härlig kväll. Prat, skratt, kanske tårar. Gemenskap och kärlek.
Nu måste jag göra mej färdig! Bråttom, bråttom. Har inte varit på "apoteket" än...

torsdag 18 mars 2010

Lång, men bra dag!

Jösses vilken dag! Att gå upp kl. 04.00 är inte riktigt min melodi...är nu så trött att jag ser i kors...
Självklart var rälsbussen inställd, så första biten blev med ersättningsbuss. Som ju gick lite saktare än rälsbussen. Hann precis med tåget. I alla fall med mina mått mätt.Jag vill vara ute i god tid!

Väl i Kungliga Hufvudstaden gjorde IBS-magen sej påmind big time! Fick värsta anfallet. Magen krampade och jag var alldeles kallsvettig. Var kvar på Centralen i över en timme innan jag vågade mej därifrån. Snacka om att det är stressrelaterat! Har inte varit så här dålig på jag vet inte när.

Åkte lite tunnelbana. Sen gick jag lite vilse. Duktig som man tror man är frågar man ju inte efter vägen innan det börjar närma sej panik-stadiet. Tur jag hade gott om tid på mej! Men det blev en långpromenad...

Gjorde sen som jag blivit tillsagd: "Gå in genom den dörren där det står Casting Robinson" Det var allt tur jag fått riktiga instruktioner annars vet man inte vilken dörr jag gått in genom... ;) Vilken kålrot...

Fick en tjock lunta med frågor att besvara. Väsentligheter som:
De 3 bästa böcker du läst
Dina 3 bästa musikidoler
Vilken är din sexuella läggning?
Hur var ditt familjeförhållande under uppväxten?
Har du varit otrogen?
Vad tänder du på hos en man?
osv osv osv
Tror det var över 10 sidor med frågor. Jag lackade ur lite på en del och blev smått spydig...

Sen kom en trevlig tjej och hämtade mej för intervju. Det gick kanonbra! Var helt förvånad över hur lugn och redig jag var. Riktigt trevlig och pratsam. Blev som en utomkroppslig upplevelse! "Mäh!? Är det DU som pratar!!??" Jag är nog en rätt så trevlig prick i alla fall! Vi fick jättebra kontakt och hon sa att hon verkligen gillade mej och mitt sätt. Hon tyckte dessutom att min ansökan var så fin! Uppskattade att jag lagt ner tid på den. Såg en hög med ansökningar som låg bredvid och min stack verkligen ut! Alla andras var på vanligt papper med ett kort fasthäftat. Så planen gick hem! Jag syntes!

Hemresan var lång. Halva biten gick med buss. Men jag tror bestämt det kan har varit mjölkbilen vi åkte med, för jag är säker på att vi åkte förbi varenda mjölkpall i Västerdalarna!

Nu blir det att vänta. Länge. Inte förrän i slutet av april tar de kontakt med de som går vidare till slutcasting. Så för tillfället lägger jag ner nervositeten och njuter av att jag haft en härlig dag. En riktig energikick! Just idag känner jag mej bäst!

På G

Tar en snabb kaffekopp i förhoppningen att jag får gå på toa innan jag far :)
Skulle väl ha kollat vad jag ska ha på mej...om det nu spelar nån roll??
Är sjukt nervös....gaaaahhhh!
Undras om det blir rälsbuss eller buss första biten?
Undras om jag hittar utan att virra bort mej?
Undras vad dom tycker?
Är det här en bra idé eller dålig?
Ja ja...vi får väl se.
Wish me luck!

onsdag 17 mars 2010

Apropå kvinna...

Vad får man om man korsar PMS med GPS?

En förbannad kärring som hittar dig överallt...............

Simultankapacitet

Tänker, äter, diskar, ser på TV, pratar i telefon, surfar nätet
Allt på ungefär samma gång
Jag är kvinna!
(ps. barnen är inte hemma...)

Väntar

Sitter i brorsans hus och väntar. Barnen är på dagis.
Storasyster bad mej vara kvar på dagis idag också. Hon är nog lite orolig...nervös... Så jag satt där i en timme innan hon sa att det var okej att lämna henne.
I och med detta ställde jag in lillebrors minisim. Ville inte känna mej stressad.
Frukosten gick förresten jättebra. Vi pratade om det där med bensin för kroppen innan. Och hon hade ätit två små mackor och druckit mjölk. Mamma-hjärtat pustar ut och hoppas det inte var en engångsföreteelse. (Jo då, här är vi sååå positiva sååå...inte...)

Har sovit som en kratta inatt. Snurrat och snurrat. Vaknat 100 gånger. Är allt ganska nervös inför morgondagen... Exet dumförklarade mej *fniss* men han ska ta barnen i alla fall när jag åker iväg. "Skulle du komma med blir du utskrattad och får flytta från byn!" Ja ja...den dagen den sorgen. Det här är ju bara steg ett. Och troligtvis blir det inga fler steg.
Men det är så himla kul att tänka på det! Tänk om!? Och vill jag egentligen vara med?? Vilket spektakel...

Nu dags för lite mer kaffe och lite sol-lapning innan det är dags att hämta solstrålarna.

tisdag 16 mars 2010

Ta-daaa!!!

Tidig morgon blev det, för att göra oss iordning för dagis. Som vanligt en massa tjafs om att man måste äta frukost! Blir så trött...vet ju att inget barn orkar vara på dagis utan "bensin i tanken".
Väl på plats gick det jättebra. Storasyster var lite blyg, men blev väl emottagen av fröknar och barn. Stannade en stund, mest för min egen skull, innan jag drog iväg mot Arbetsförmedlingen.

Så nu är jag arbetslös...med en massa skyldigheter...tänker inte lägga nån som helst energi på att oroa mej över att man "måste söka jobb i hela Sverige". Den dagen den sorgen. Punkt.

Men det var allt en jobbig upplevelsedag för storasyster. När vi kom hem mådde hon illa och försökte spy. Säkert var det spänningen som släppte och bristen på bränsle. Hon åt i alla fall ganska bra lunch sen.
Lite senare blev det värre... Vi skulle gå ut en stund. Jag råkade sätta på fel tröja. Hon flippade!!! Skrek som besatt, tårarna sprutade, sparkar och slag. Gick till attack och försökte putta kull mej i hallen. Två gånger!!! Men då rann det över för den här mamman! Nån måtta får det vara!
Av med kläderna och in i sängen. Sen gick jag och lillebror ut. Lät både henne och mej själv coola ner lite. Hörde hur hon vrålade ända ut... Sen "plockade jag ihop bitarna" av en liten trött stackare som satt i soffan och hulkade. Förstår ju varför hon gjorde som hon gjorde. Liten vän...
Dagen avslutade i alla fall bra. Och vi pratade om hur viktigt det var med "bensin" i kroppen. Får se hur det går imorron...

Har idag också fått värsta chocken! Ett telefonsamtal som kunde fått mej att köra av vägen. Det var tur jag precis bara hade backat ut från dagisparkeringen och kunde stanna bilen.
"Hej, det var från....(*trumvirvel*).....Robinson. Vi vill träffa dej!"
Ta-daaaa!!!! Kan det vara så att det verkligen är tredje gången gillt!?
Jag är då glad som en lärka just nu. Sen får man ju se om deras intresse svalnar :-)
But I made it this far! And that's somthing!

måndag 15 mars 2010

Ris

Idag har vi plockat ris. Hur kan man motstå när barnens ögon lyser som på julafton!?
"Jippie, nu ska vi klä granen!" tjoade dom när vi kom hem med riskvastarna. Å ja, det är ju nästan lika i alla fall. Lika spännande att få pynta och göra det fint. En sån här gång är det toppen att jag har så svårt för att inte köpa nytt pynt varje år. Fanns ägg och kycklingar och fjädrar i uppsjö att dela på. Å ännu har jag ju inte varit för att kolla om nåt nytt roligt anlänt i affärerna... :)
Två ris är nu pyntade. Hade tänkt ha en på trappen, men än så länge har lillebror bestämt att den ska stå inne. På vardagsrumsbordet. Ni som vet hur det ser ut här förstår säkert att riset upptar typ hela rummet... men men...så för det vara.

Hade tänkt att jag skulle göra ett så fint ris i år. Stilrent å så. Ja ni vet. Så där fint som man ser på TV och i tidningar. Tyvärr delar ju inte barnen min känsla för vad som är fint. Här är det kvantitet som gäller. Ju mer desto bättre. Ju fler färger desto bättre.
Så jag backar. Men jag undrar ändå hur dom gör som får till det?? Följer en del bloggar där det är så fint, cleant och genomtänkt. Fast det finns små barn i huset! Hur gör dom?? Eller får barnen inte göra nåt?

Lillebror har varit skaplig idag. Inte riktigt så disträ och okontaktbar som igår. Plus i kanten!
Storasyster har slagit mej med häpnad och vrålat "När är maten klar? Jag är hungrig!". Detta har hon gjort två gånger!?
Har också slagit mej själv med häpnad och lagat mat från scratch två gånger. Inget halvfabrikat. Nu är bara frågan om jag orkar ta tag i disken innan läggdags... Det blir mycket mer disk när man lagar riktig mat...

I morgon börjar vanliga livet.
Storasyster börjar på dagis. Roligt för henne, för jag vet att hon har längtat sååå mycket.
Jag besöker arbetsförmedlingen. Lite sådär o-roligt...undrar vad det kommer bli för tjat...undrar hur länge det tar innan pengarna kommer igång... Dessutom är jag arbetsskygg (jo jag vågar erkänna det!) och osocial. Undrar om det någon stans finns en skrubb där jag kan jobba...bläääää. Ååååå vad jag saknar mitt helt oinspirerande fabriksarbete som jag hatade så mycket då...

Saker jag inte gör när jag bör

- diskar när bänken är full
- skjuter in lådor
- plockar undan ytterkläderna från hallgolvet när vi kommit in
- sopar bort skräp framför kökspannan
- plockar undan de påsksaker vi inte ska använda just nu
- plockar ur diskstället
- tar in ved när det är slut
- lägger skitiga kläder i tvättkorgen
- stänger skafferidörren
- bäddar sängen
- leker med barnen

söndag 14 mars 2010

I god tid

Idag passade vi på i det fina vädret. Rotade fram påsksakerna. Nej, vi har inte pyntat...än...men jag pyntade barnen i alla fall!
Brukar ta kort att skicka varje år, jul och påsk. Oftast i sista minuten. Men nu lär jag säga att jag tycker mej vara ute i god tid. Bilder visas på bloggen när rätt helg närmar sej!

Rodeo har vi haft idag också. Grannens hästar igen. Inte var dom hemma heller, ägarna. Det var 4 personer som jagade 3 hästarna runt mitt hus, runt grannarnas och på elljusspåret innan dom kunde haffas och låsas in i stallet.

Dagen har för övrigt gått i tjatets tecken...Blir så trött på att höra min egen röst och lillebrors spydiga utrop. Och den andra lilla häxan ska vi inte prata om....grrrrr
Försöker vara konsekvent. Men det är ta mej faan som att hälla vatten på en gås... Så här var det ju sist barnen var här också. Lillebror lugnade ner sej på tisdagen då. Alltså en dag kvar om det följer samma "schema" även denna gång...
Nu ikväll har båda två somnat i vredesmod. Ja, vad kan man göra?? Så satans trist bara...

Dagens mest positiva är att jag inte har haft just någon träningsvärk! Idag är det ju dag 2 efter min nära-döden-upplevelse. Trodde jag skulle vara helt slut i kroppen!? Är nog kanske mycket mer vältränad än jag tror! *harkel* För att peppa mej själv resonerar jag nu mej fram till att jag troligtvis har mycket muskler (!?) men ingen som helst kondition. Nån gång måste man väl få leva i det blå...

lördag 13 mars 2010

Orakad

Så känns storasysters huvud. Som att det är orakat. Ett ytterst tunt skimmer omger huvudskalpen. Hårsäckarna börjar bukta ut, redo att trycka ut det mörka hårsvallet igen. Det känns liksom strävt.

Det är många som säger att håret kanske kommer se annorlunda ut nu. Kanske lockigt, kanske grövre, kanske ljusare. Många säger: "Jag vet en som fick cellgift. Han var blond innan, men nu är han mörk". Ja, men samtidigt är det ju många som är blonda när dom är unga för att sen bli mörkare med åren. Dessutom var ju storasyster mörk innan. Men jag hade ju unnat henne ett lite grövre hår. Så hon slipper det mjuka hår hon ärvt av mej!
Tror i alla fall det är ganska liten chans att hon blir blond!
Småler för mej själv när jag skriver detta. Vad spelar det för roll? Ingen som helst! Hår som hår! Å hon får vara skallig hela livet, bara hon har livet.

Idag har trycket över bröstet inte gjort sej påmint så mycket. Börjar det ge sej? Börjar mitt undermedvetna slappna av? Har jag gått in för landning? Kommer marken hålla? Kvicksand? Blir det en krasch? Har jag fallskärm? Flytväst?
Hur skakar man av sej känslan att detta inte är slutet? Hur vågar man tro? Ta en dag i taget...jo då...jag försöker, med varierande resultat.
Och det känns så långt kvar till nästa koll. Slutet av maj. Långt kvar. Många dagar att fundera på. Undra.

Blånäsa

Blev i morse piskad/inbjuden till en dag i pulkabacken. Bästaste F tar tag i mej och skakar om mej så jag gör något annat än att bara sitta hemma med barnen. Tack! Det behövs!

Vi packade bob, pulka och ombyten och drog iväg till "byns" skidanläggning.
F påminde om att det faktiskt fanns ett fik där, så inget behövde packas. En sten lyftes från mina axlar! Bara hatar att behöva planera och packa så fort man ska göra nåt oplanerat. Nu blev det ju packning i alla fall, men ingen mat.
Väl på plats åktes det pulka, bob och stjärtlapp. Barnen var så nöjda och glada. Solen sken (till och från) och det var härligt att vara ute och umgås i trevligt sällskap.
Utflykten avslutades med ett bang. Lilla K försökte vara omtänksam och skulle försöka stoppa upp farten när lillebror kom åkandes i full fart på boben. Stor krock! Skrik och tårar. Och blod på nosen! Men det var inte så farligt. Mest rädd blev nog lilla K. Lillebror klarar sej alltid. Han skakade av sej chocken och skrattade snart igen.

Näsan har nu börjat ändra färg och näsroten är dubbelt så tjock som vanligt. Han ser ut som en boxare! Svårt att fånga på bild dock.

Väl tillbaka i "byn" blev vi bjudna på sen lunch och barnen lekte en stund innan vi åkte hem.

Vet ni förresten att äkta vänner är dom man kan umgås med utan att skämmas, iklädd endast underställ. Vi såg ut som otränade Fantomen allihopa! :)


Hemma igen bjöds det på önskemat till middag. Fiskpinnar och potatis. Lördagsmys på hög nivå alltså. Här har vi inte högre krav än så. Bara maten går ner så...

fredag 12 mars 2010

Nära döden

Gjort allt det jag planerade för dagen. Eventuellt hakade det sej lite på den sista punkten... tålmodig...är väl inte riktigt nåt som jag är känd för...men jag jobbar på det. Dessutom får jag skylla mej själv. Att ge lillebror tårta är som att lägga krokben för sej själv. Socker-speedad är bara förnamnet. Men gott var det!

Nära döden har jag varit idag. I skidspåret.
Slingan var tydligen typ 5km. Flackt spår. Säkert drygt, tänkte jag, men det SKA gå! Nu i efterhand förstår jag ju att det var önsketänkande. Men jag är ändå stolt över min optimism!
Jag hade jättebra glid på skidorna i alla fall. Tyvärr gled det ungefär lika bra bakåt som framåt. Bakåtglid är inte att rekommendera när det blir fråga om att ta sej uppför backar, hur små de än må vara...
Gav upp i en backe, tog av skidorna och gick uppför. På med skidorna igen och pustade, nej flåsade, för att hämta andan. Stod bredvid spåret och tryckte. Blev då omåkt av en lokal hockey-profil. Han försökte ge tips om tekniken. Blev lite orolig när jag flåsade fram att jag höll på att dö. "Menar du allvar?" Med tanke på hur jag säkert såg ut, kan jag nog förstå hans oro...
På tillbakavägen upplevde jag "väggen". Hur det känns att gå in i den. All kraft försvann. Pang bom borta! Samtidigt såg jag vägen bredvid spåret. Så jag klev av. Hade blivit liggande i en driva annars. Gick tillbaka till bilen. Så jag vet inte hur långt det blev till slut. Åkte någonstans mellan 3 och 4km och gick alltså någonstans mellan 1 och 2km. Men det blev i alla fall totalt 5km motion. Och jag ramlade bara 1 gång! Ännu en gång var det i sammanhanget "backe med avslutande kurva". Hur tänker dom? Sitter det en kamera uppsatt någonstans bland träden? Sitter det nån på skidstadion som tittar på en monitor och viker sej av skratt? Jag bara undrar...

Åkte sen hem till brorsan för att låna duschen. Blev där utskrattad av honom och styvfar. De "gillade" min högröda ansiktsfärg. Efter ca 2 timmar hade jag normalfärg och vågade mej ut på "byn" för att uträtta det jag skulle innan barnhämtningen. Min kondition är bedrövlig.
Reklamerade förresten vallningen. Fick lite extra pålagt. Testar igen till veckan. Ger då inte upp än! Skidspecialisterna peppade mej och sa att: "Nästa gång går det bättre. Då tar du dej runt!" Hoppas det...

Tror jag kommer somna ovaggad inom kort. Är sååå trött och kroppen börjar värka. Skönt!

torsdag 11 mars 2010

Imorron!

Imorron postas kuvertet! I sista minuten såklart...men det hinner fram i alla fall.
Har snabb-scrappat ihop en ansökan. Som ett försök att synas i mängden.
Vill dom inte ha mej nu, tredje gången gillt, kan dom skita på sej!!! ;-)

Imorron hämtar jag hem barnen.

Imorron har jag planerat att ta en skidtur i riktiga spår. Om jag nu hittar dit... Har fått lite bättre vägbeskrivning nu.

Imorron ska jag städa ihop röran jag lyckades röjja till idag/ikväll

Imorron ska jag vara en god, tålmodig mamma.

Svårt

Det är jättesvårt att slappna av. Det är jättesvårt att unna sej. Det är jättesvårt att tycka att man är värd.

Spenderade 1½timme liggande på en brits. Helkroppsmassage.
Utan att överdriva kan jag säga att hälften av tiden spenderades med att fundera på vad jag gjorde där. "Var det verkligen nödvändigt med helkropps? Är visst inte alls så stel och öm som jag trodde...skulle aldrig ha beställt tid..."

Försökte slappna av. Vilket gjorde att magen vaknade. Mullrade som åskan hela tiden. Var väl i chock över att slippa anspänningen. IBSen gör att jag jämt spänner mej, livrädd att magen ska börja bråka. Så nu bråkade den. Högljutt! Men jag behövde inte "släppa väder" vilket är min stora rädsla jämt. Så man får väl se det positiva i att ha lärt sej något...avslappning behöver inte medföra något av ondo.

Å stoooor kram till dej min vän för den oväntade "gåvan" som väntade hos min vaxare! Jag blev helt rörd... Tack! Tänk om du kunde vara lika omtänksam mot dej själv. Du vet väl om att du är värdefull!

Sovmorgon

Idag sov jag till halv 10! En prestation må jag säga!
Är stel i kroppen som en 90-åring...mycket värre än igår. Träningsvärkens andra dag brukar ju vara värst. Så med gott samvete ställs dagens planerade skidtur in. Både på grund av värk och sovmorgon.

Fnissar för mej själv när jag inser att jag nyss stavade fel på träningsvärk...skrev tråningsvärk...en felskrivning med innehåll som jag kan relatera till...

Dagens göromål:
-Vaxning av igengrodda armhålor
-Helkroppsmassage
Jo då, idag unnar jag mej!

Har ägnat morgonen åt att surfa runt och leta fonder att söka. Finns en uppsjö! Dessutom har jag en lång lista som jag beställde förut, men inte orkat ta tag i. Får se om jag kommer till skott nu då. Det gäller ju bara att bestämma sej först, om en resa verkligen kan vara nåt.

onsdag 10 mars 2010

Drömmer

Rättar travkupongen och drömmar går i kras...som vanligt då. 21kr kommer man inte långt på.
Men jag skulle ändå vilja...fira att vi tagit oss igenom denna mardröm.
Jag skulle så gärna vilja ta min dotter på en flygtur till varmare breddgrader. Åååå hon skulle älska det! Jag är säker!
Surfar runt och drömmer mej bort...men surar för att det är så svårt att se vad/hur man ska välja...om man nu skulle göra det. Tycker resesidorna är alldeles för komplicerade! Och tur är väl kanske det. Men drömma kan man ju!
Tror det finns fonder man kan söka för sånt här...ska kolla upp det, men har nåt i bakhuvudet...att jag läst nåt någonstans...
Har kläckt idén för exet. Kanske skulle vi kunna åka tillsammans. Med båda barnen. Jag vill göra något. Som ett avslut. Vi får väl se...inte nu i alla fall, men lite senare kanske.

Lycklig dotter...

...ringer från stugan och sprudlar: "Mamma vet du då!? Ja har fänni fisk! Abbôr! Tri stycken! En var stor, men dom ara va små!"
(Översättning för utomsockens läsare: Jag har fått fisk! Abborre! Tre stycken! En var stor, men dom andra var små)
Jo då...hon pratar delvis mål när hon är hos sin pappa. Helhärligt!

Köpes



Planerar och projekterar...funderar...

Slänger ut en förfrågan:

Är det någon som har dessa eller någon av dessa byråar i Malm-serien till salu??
På rimligt avstånd från "byn" såklart.
Helst i färgen mellanbrun eller ek.

Nybadad

Hämtade lillebror hos exet och drog på badet. Det är minisim på onsdagar minsann.
Idag var simfröken sjuk, men vi badade ändå. Har inte varit där på evigheter, så vi passar på att leka lite och lätta upp stämningen. Han är inte helt överförtjust i det där att bada/simma. Livrädd till och från. Sitter fast som en igel runt halsen på mej.
Idag var han duktig i "stora badkaret", som han kallar det :) Simmade först nästan helt själv en liten bit med simpuffar. Sen tog vi fram en sån där lång skumgummi-orm (tub, korv eller vad du vill kalla det). Då simmade han helt själv, hängande på den, ända tills han märkte att jag inte höll i. Då var det nära att han drunkna...trodde han själv i alla fall.

Nu är exet och barnen på väg till stugan för att spendera ett par dagar. Saknar att vara där...

Innan jag styrde hemåt åkte jag och rekade lite skidspår. Är ute efter flack åkning. Måste ju lära mej tekniken. Där det sägs vara sådan, började dock spåret med en backe...? Har aldrig åkt där och undrar hur det ser ut där uppe ovanför backen. Törs jag? Får se hur det känns imorron... Just nu är jag stel och lite öm från gårdagens tur. Behövdes tydligen inte så mycket för att bryta ner denna kropp...Jag som trodde jag var såååå vältrimmad! ;)

tisdag 9 mars 2010

Dagens allra bästa

Hämtade posten idag och upptäckte ett tjockt kuvert från kommunen??
Det var från storasysters dagis. En CD med ett bildspel från avdelningen.
Blev så himla glad!
Ringde exet. Han hade också fått ett likadant brev. Dom hade redan tittat på bilderna och storasyster tyckte det var toppen! Men hon undrade flera gånger var hon själv var någonstans!? Lilla skruttan... Snart så, älskade vän, finns du också med på korten.

Var förresten om på dagis idag och förberedde dom för hennes "återkomst". Dom blev så glada. Vi fikade en stund och pratade lite om vad som hänt och hur hon mår. Hela personalen har ju för några veckor sedan varit på en heldags information på barnsjukhuset i Uppsala. Dom tyckte det hade varit jättebra. Känns så skönt att veta att dom är någorlunda upplysta om vad som hänt oss. Det känns tryggt. Nästa tisdag börjar hon igen.

Parodi...

Det sägs ju att har man en gång lärt sej cykla, så kan man det hela livet. Denna princip gäller inte gör längdskidåkning!
Har alltså hämtat mina nya skidor. Nyvallade. Klara för åktur.
Kände mej direkt som ett riktigt pucko...hur i helvete var det nu man öppnade bindningen?? Till slut var jag tvungen att spela ut kortet "Ring en vän"...
Förhållandena i spåret var nog inte ultimata. Gamla, grunda spår. Isigt.
Isigt - därav bakhalt. Tog mej knappt upp för de allra minsta uppförslutorna.
Grunda spår - därav svårigheter att hålla mej iiii spåret.

Hade alltså svårigheter att ta mej uppför. Likaså var det svårigheter att komma nerför...Jo då, ner kommer man alltid...det är bara en fråga om hur. Hur här = på röven! Undrar hur spårläggarna tänker när dom gör backar som slutar med kurva?? Yyyyyyyllll!!!!!
Och inte fick jag åka obemärkt heller... Hux flux skådade jag i skogkanten en reflexväst...hundpromenad i det närliggande skoterspåret. Enda trösten var väl att just där var det inga backar. Slapp alltså visa upp hur man åker rövränna.

Det blev ingen lång tur...tror jag åkte i ca20minuter. Men det var en pärs kan jag lova!

Tidigare idag har jag provlegat sängar. Vilken säng? Vilken bäddmadrass? Vilken prisklass?
Måste dit igen och fortsätta provligga. Nya sängar hade kommit in som höll på att packas upp. Fick också en trevlig pratstund med ägarna om ditt och datt.
Avslutade eftermiddagen i brorsans hus med syster, mamma och en hel skräll med ungar. Mat fick jag också. Trevligt!

Appropå kvinnodagen

Snubblade över en blogg som skrev om kvinnodagen och måste bara dela med mej.
Tryck HÄR

måndag 8 mars 2010

Längdskidor

På sen hösten efter att lillebror blivit född (-07) införskaffade jag äntligen en längdskidutrustning.
Besökte en sportshop i Sälen, vinterparadiset, sportorten med stort S.
Vid den tiden hade min vikt peakat...det var bedrövligt. Jag såg ut som en köttbulle. Vägde 86kg (minst!). Nu jävlar skulle kilona bort. Jag ville tillbaka till mitt ursprungliga utseende.

Vintern som följde inbjöd inte till någon skidåkning. Kanske sviktade även motivationen... Det blev i alla fall ingen skidåkning. Men när våren började närma sej hade vikten börjat gå nedåt lite försiktigt. Jag power-walkade nästan varje dag. 12kg rann av mej i ganska snabb takt.

Sen blev det som det blev...jag bröt upp ur mitt långa förhållande. Flyttade. Stor, stor sorg men också en lättnad. Sommaren var underbar. Jag fortsatte motionera. På sensommaren skrev jag in mej på det lokala gymmet och fann en passion jag aldrig trodde! Löpbandet! Har aldrig i hela mitt liv sprungit! Men att kunna se fart, puls, minuter som tickade och kalorier som försvann blev värsta sporren.

Jag blev smalare. Närmade mej mitt mål. Förra vintern sneglade jag på skidorna flera gånger. Fick dom vallade till och med. Provade två gånger i det elljusspår som ligger alldeles invid mitt hus. Men vallningen stämde inte och jag tappade sugen.
Dessutom visade ju vågen sånna vackra siffror: 66kg!

Det märkliga är dock att 66kg efter två graviditeter inte ser ut som 66kg innan!?
Hur som helst har det nu plussats på några kilo, 4 närmare bestämt. Och jag har bestämt mej för att nu räcker det! Nåt måste göras! Kilona måste omplaceras i alla fall. Baby-bulan på magen är icke önskvärd!

Så idag tog jag mina skidor och åkte för att få dom riktigt vallade. Jag besökte en butik i "byn" där dom ska kunna sin sak. Tror jag i alla fall. Jag litar hur som helst på att han jag träffade vet sin sak. En skidåkare jag känner. Bör veta vad han pratar om.
Berättade att jag gått ner mycket sen skidorna införskaffats. Passar dom mej fortfarande? Hjälp med vallning önskas.
Han kände på skidorna. Tittade på mej och sa "Njaaa...var har du köpt dom här??"
Enligt hans expertis och kunnande var mina skidor lämpliga för nån i min längd som väger ca50kg!!!??? Fick stå på dom för att kolla och jag såg ju, amatör som jag är, att han hade helt rätt! Fanns knappt plats för valla! What the f***k!!!???
50kg! Så lite har jag inte vägt på 20 år! Vad tänkte han som hjälpte mej med köpet? Tänkte han över huvud taget? Visste han vad han gjorde? Tydligen INTE!!!

Så vad gjorde jag? Jo, jag provade ut nya. Som passar min vikt! För jag SKA åka! Jag vill!
Hämtar dom imorron em. Så får vi se om premiärturen blir till kvällen. Kanske. Måste åka när ingen ser (och hör) för jag kan ju inte! Rövränna, avåkningar och eventuella kullerbyttor (förödmjukelse alltså) upplevs helst i ensamhet!

Internationella kvinnodagen

Ännu är det lång väg kvar innan alla förstår allas lika värde och rättigheter

söndag 7 mars 2010

Bra och dåligt

Bra
- Har varit social och hälsat på. Tog den hand som igår sträcktes ut.
- Har börjat läsa igen. Igår plöjde jag Eskil, riddaren av syrenbersån av Gunilla Linn Persson.
Idag har jag kommit en bra bit in i Den väntade av Kathleen McGowan.
- Har en vän som förstår mej extra särskilt bra.
- All tvätt är tvättad. Disken diskad. Hela huset städat.

Dåligt
- Känner mej missförstådd och övergiven.
- Har grävt mitt hål lite väl djupt.

Allt som allt är ju Bra-listan längre. Det konstiga är att Dåligt-listan tar överhand.
Imorron är det kuratorn. Behövligt.

Parkerad


Vaknade precis i tid för att hinna till start. Har nu intagit en bra position och är övertygad om att jag kommer vinna! I varje fall tar jag mej i mål!
Det här är verkligen avslappning! Att se tusentals "idioter" åka 9mil på skidor! :)

lördag 6 mars 2010

Att sträva efter

Desiderata

Vandra lugnt i brådskan och larmet — minns vilken frid det kan finnas i tystnaden.

Lev i sämja med andra människor, så långt det är möjligt, utan att förneka dig själv. Hävda din sanning lugnt och högt; lyssna också till vad andra säger, även dårar och ignoranter har sin berättelse. Undvik bullersamma och stridslystna människor, för sådana är en plåga för sinnet.

Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du. Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp. Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är. När lyckan skiftar är det ett beständigt värde.

Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek. Men låt inte detta skymma den sanna dygden, många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod. Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.

Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka. Men plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda.

Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv. Du är ett barn av världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här. Oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla ej att världsalltet är sådant som det borde vara.

Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar. I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv.

Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig.

Var aktsam, försök vara lycklig.

Text av Max Ehrmann, 1927


LinkWithin

Related Posts with Thumbnails